Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strid bakom kulisserna för att få ett världsarv

/
  • Erik Nordin, tidigare länsantikvarie tillika ordförande för Arbrå hemslöjdsförening, och dåvarande landshövdingen i Gävleborg, Barbro Holmlund var aktiva i arbetet med att göra hälsingegårdarna till världsarv. Här på en bild från 2008 när hemslöjdsföreningen firade 100 år på Gästgivars i Vallsta.
  • Martin Pajus avhandling.
  • Christina Busck

Forskaren Martin Paju har skrivit en avhandling om arbetet med att föra in hälsingegårdarna på FN-organet Unescos världsarvslista. Det är en historia om förhandlingar, strider och olika allianser.

Annons

Jag har som kulturjournalist, och som gårdsägare, följt processen kring när hälsingegårdarna till varje pris skulle bli världsarv. Ända från mitten av 1990-talet då frågan väcktes till det slutgiltiga beslutet i St Petersburg 2012.

Det var ingen hejd på de lysande framtidsutsikter som hägrade med ett världsarv i Hälsingland när det presenterades. Huspriserna på landsbygden skulle gå upp, turister skulle komma i busslaster mest hela året, ekonomin skulle blomstra och Hälsingland skulle bli ett mecka för kulturvårdsintresserade.

Krockarna kom ganska tidigt. Hälsingegårdsägarna började dra öronen åt sig inför alla förväntningar som länsmuseet, länsstyrelsen och andra regionala pådrivare hade. Frågor som "Måste jag släppa in främmande människor i mitt hem?", "Får jag inte fortsätta ha djur?", "Vad händer om jag vill bygga ny lagård?" ställdes och fick luddiga svar.

Ett tag handlade världsarvsarbetet mest om att få rätt att använda logotypen på turistbroschyrerna. Kritiska synpunkter viftades mer eller mindre bort. Frågor om vad en hälsingegård egentligen är, vilka gårdar som borde väljas ut och även det faktum att det finns ett överskott av världsarv i den rikare delen av världen var inte så intressanta då.

Med tiden har läget sansat sig. De sju gårdar, inte femton som var nominerade i första omgången, som till slut sattes upp på listan 2012 har olika strategier för sin verksamhet och får väl i stort sett ha det.

Även en del av de mest floskeltyngda förespråkarna har nu börjat problematisera kring det som hälsingegårdarna står för.

Martin Paju, forskare i landsbygdsutveckling vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, har följt processen från ett annat håll. I sin avhandling "Hälsingegården i omvandling" vid institutionen för stad och land, har han studerat de processer i form av förhandlingar, strider och allianser som ledde fram till världsarvsutnämningen 2012.

Det är en ganska pratig men också synliggörande avhandling där olika sidors argument för och emot olika skeden i världsarvsprocessen fått ta stor plats. Det var ju inte bara så att regionens institutioner stod på en sida och gårdsägarna på en annan. Här fanns förre länsantikvarien som också var ordförande i hemslöjdsföreningen, gårdsägare med egna företag, politiker med lokalt engagemang – kort sagt ett komplicerat nätverk som Martin Paju nu försöker bena upp.

Lite konstigt blir det dock när han anonymiserar de inblandade, och döper om spelkompisen och informatorn Lasse (Feldtblad) till Bosse och låter officiella företrädare stå utan namn. Vågade de inte stå för sina åsikter?

Medierna nämns mest för sina nyhetsartiklar i ämnet. En del känns det som han missat. Den livliga debatt som förekom i medierna, bland annat här på kultursidan, finns inte med, inte heller Hälsinglands museums arbete för att få in mer forskning och vetenskapligt tänk i arbetet. Bara museets kritik mot informationsutställningen om världsarven finns omnämnd.

Avhandlingen säger också väldigt lite om gårdarnas kvalitet som världsarv. Att jordbrukslandskapet och dess byggnader som nominerades först, byttes ut till gårdar byggda för fest i andra omgången var en ganska skarp omsvängning som skapade många diskussioner. Här nämns det mest i förbigående.

Med detta sagt, är det positivt att även forskare intresserar sig för hälsingegårdarna. Det finns mycket kvar att studera vetenskapligt i detta landskap.

Läs mer: En berättelse utesluter andra

Var finns kulturen när den behövs?

Inte bara bönder byggde träslott

Givande närstudie av allmogemåleri

Mer läsning

Annons