Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stocka filmfestival: "Tiden är en dröm" visar hur Sverige blev ett modernt land

Stocka filmfestival bjuder på ett brett smörgåsbord med filmer. I Bergsjögården visade dokumentärfilmaren Jan Lindqvist en stillbildskavalkad över det moderna Sveriges födelse.

Annons

Dokumentärfilmaren och regissören Jan Lindqvist berättade för bland andra fotografen Joakim Brolin om sitt stora filmprojekt

Dokumentärfilmaren och regissören Jan Lindqvist är kanske mest känd för sin film "Dom kallar oss mods", som han gjorde tillsammans med Stefan Jarl 1968. En unik film på sin tid, eftersom den lyfte fram vanliga människor i filmformat, det hade inte gjorts tidigare.

Arbetskraft behövdes för att bygga Sverige och järnvägsrälsen förde människor ut över landet. Bild ur filmen

Ett ännu större projekt är det han arbetat med ända sedan 1970-talet – en skildring av Sveriges utveckling ända från mitten av 1850-talet utifrån dokumentära stillbilder. Den första delen av "Tiden är en dröm" kom 1999 och nu är del två klar som täcker 1800-talets två sista decennier.

Det är en filmskatt utan motstycke, hämtad ur arkiv från hela Sverige.

– De flesta bildarkiv är sorterade efter ämnen. Smeder ligger till exempel huller om buller i en mapp. Det vi gjorde var att sätta in bilderna i tidsordning. Då gick det plötsligt att se landets utveckling, berättar Jan Lindqvist inför filmvisningen.

Många nya samhällen växte fram där järnvägen drogs genom Sverige. Bild ur Jan Lindqvists film

Och det moderna Sverige som träder fram i stillbildsfilmen "Tiden är en dröm– del 2", från tiden 1880–1900, är bokstavligen skapat av järnvägen. Det drogs räls från söder till norr, stationer upprättades och befolkningen ökade i takt med att de små samhällena växte. Under samma tid emigrerade en tiondel av befolkningen till Amerika och klassklyftorna ökade. Men utvecklingen drevs obönhörligen vidare.

Det är egentligen samma berättelse som historieböckerna skildrar, men här finns det svart på vitt i dokumentära bilder.

Barnens allvarliga ansikten, nakna fötter och slitna paltor. Historien kommer nära i de dokumentära stillbilderna i Jan Lindqvists film som visas på Stocka Filmfestival 2016.

För den som är van vid tv-mediets snabba berättarstil kan Tiden är en dröm kännas otroligt långsam. Två decennier i ungefär 600 bilder i en två timmar lång filmsekvens. Men den ger betraktaren tid att se bilderna på riktigt, få syn på detaljerna och fundera över tidens gång.

Barnens blickar och nakna fötter, grosshandlarens mustasch och punschglas, gamla timmergårdar som rivs för att ge plats åt den nya tidens stenhus efter modell från Frankrike och Tyskland. Tekniken att zooma in detaljer och de pålagda ljud- och musikspåren ger tidsfärg och karaktär.

Samtidigt är det ingen objektiv berättelse. Alla bilder togs en gång med ett syfte och även berättelsen bygger på det som visas i dessa. Man kan fundera lite över det som inte kommer med, kvinnornas situation och arbetets vardag. Det lockade inte den tidens fotografer.

Hela projektet har också en allvarligare sida som pekar på behovet av ett nationellt ansvarstagande för dokumentärt foto, som ju helt saknas i dag. Det är vår gemensamma visuella historia det handlar om.

Jan Lindqvist har material som täcker ytterligare filmer fram till 1980-talet, men svårigheten att finansiera projekten gör framtiden oviss.

Läs mer: 19 år med hyllade Stocka filmfestival

Flyktingkris, dans och livemusik på jubilerande filmfestival

Få koll på vad som händer i din närhet med vår nya app:

Här kan du ladda hem helahälsinglands iPhone-app.

Här kan du ladda hem helahälsinglands Android-App.

Har du redan appen? Då ska du uppdatera den i din telefon för att få alla nya funktioner!

Mer läsning

Annons