Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommar, gammalt språk och ett barskt slut

Till sommar och skolavslutning hör traditionella sånger om "fägring stor" och "livlig värma". Hanna Lundquist säger hej då som språkkrönikör med tankar om gammalt språk och föraktfulla språkpoliser.

Annons

Termometern säger 13 grader. Inte en humla syns kring äppelträdens vita blommor. Sverige längtar efter ”den ljuva sommar” som kommer med ”blid och livlig värma”. Känner du igen orden från 1600-talspsalmen ”Den blomstertid nu kommer”? För många är den ett måste på skolavslutningen; jag hör själv till dem som tar i för full hals. Jag brukar tänka att de traditionella verserna förbinder oss med människor i helt andra tider. Visst är det lite mäktigt?

Men gammalt språk i ny tid är inte helt okomplicerat. Det visar bland annat en pågående debatt om språket i kyrkan. Svenska kyrkan har tagit fram ett förslag till ny kyrkohandbok, som reglerar gudstjänstfirandet och prästernas formuleringar. En fin tanke är att språket ska bli mer inkluderande.

Svenska Akademien är dock rejält kritisk. Bland annat påpekar de att konstaterandet ”Gud välsignar” innebär något helt annat än förhoppningen ”Gud välsigne”. De menar att ett byte till ”välsignar” förändrar relationen mellan präst, församling och Gud.

”Välsigne” är böjt i optativ, en verbform som inte finns i nutida svenska. Och kyrkan vill vara just mer nutida. Efter att medier har beskrivit remissvaret som en ren sågning, har ärkebiskopen i sin tur sågat remissvaret. Håhåjaja. Språk berör och upprör.

Med den här krönikan säger jag tack och hej för nu, eftersom min överenskommelse med Mittmedia-tidningarna har löpt ut. Vill du läsa språkkrönikor av mig framöver är du välkommen till min blogg på hannalundquist.se/nyheter. Jag diskuterar dessutom gärna språk på Twitter (@HannaLundquist).

När du läser det här har jag precis blivit examinerad språkkonsult i svenska. Jag vet, språkkonsult är en både okänd och svårgreppad yrkestitel, vilket är lite komiskt med tanke på att språkkonsulter jobbar just för välfungerande kommunikation.

Under språkkonsultutbildningen har vi drillats i att se språkförändring och språklig variation som något naturligt och motiverat. Snabbt förstod vi att det finns större språkliga bekymmer än typ särskrivning. Kanske är det också krönikan 10 fel värre än särskrivning som ni läsare gått i gång allra mest på. Ordet ”fel” i rubriken kan dock leda tankarna tokigt. Problem i texter handlar ju mer om vad som fungerar bra och dåligt, eller anses fint och fult, än om vad som "objektivt" är rätt och fel.

Debatten om språkriktighet önskar jag kunde bli lite mer nyanserad. Visst finns en poäng i att hålla reda på "de" och "dem" och "var" och "vart" i vårdad svenska. Men: Ganska ofta är flera alternativ helt okej. (Det skrev jag om i krönikan Tio språkråd utan pekpinnar.) Och: Den som begår språkliga misstag är inte dum i huvudet. Dummare är den som idiotförklarar andra människor av sådana skäl. Det skulle ju få göra om någon har svårt för huvudräkning eller inte lyckas hålla i sär Budapest och Bukarest. Så skärpning alla språkpoliser som föraktar och slår nedåt!

Det blev en barsk avslutning. Men vänner, tusen tack för trogen läsning och glada tillrop! Ta hand om er! Språket är allas.

hanna@hannalundquist.se

Mer läsning

Annons