Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smart hanterade dumheter

/
  • De inte helskarpa poliserna (Jonah Hill och Channing Tatum) får instruktioner om hur de ska infiltrera eleverna på en knarkdrabbad skola.
Foto: Sony pictures

Det är inte alltid vad man berättar om - publikens skratt belönar dem som behärskar hantverket.

Annons

”21 Jump Street” lattjar och leker med en gammal tv-serie med samma namn och en ung Johnny Depp som hårfager stjärna. Det nya manuset, signerat Michael Bacall och Jonah Hill, förkortar omtänksamt de mest förutsägbara transportstäckorna och kör istället efter konceptet att roligt och knasigt vinner över trovärdigt och logiskt.
Så får den förre plugghästen och nörden Schmidt (Jonah Hill) bli bästis med sin gamle mobbare på high school, den inte fullt så smarte snyggingen Jenko (Channing Tatum), då de båda lyckats ta sig in på polisskolan sju år senare. När de får i uppdrag att förklädda till elever infiltrera en narkotikakedja på ett high school, blir uppdraget inte lättare av att de schabblar till det så Schmidt hamnar i idrottsklassen, medan Jenko får försöka låtsas begripa avancerad kemi.
Att vi i publiken sväljer alla fåniga intrigpremisser får nog tillskrivas det rappa regitempot och skådespelarnas känsla för komedins ädla konst. Jonah Hill kan fortfarande variera sin evige förlorartönt, Channing Tatum levererar ett smart underspel med ett mestadels helt blankt ansikte. Brie Larson gör en ljuv blondin utan att vara spånig, Ice Cube dyker upp som filmhistoriens argast svärande svarte polischef, Rob Riggles, Chris Parnell och Ellie Kemper spikar sina utkantsroller med ansträngningslös skruv.
Det krävs massor av begåvning och yrkesskicklighet för få en riktigt dum komedi att fungera. ”21 Jump street” blir faktiskt både rolig och lite rar.
Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons