Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skriver bok om fotbollen som räddar Sverige

/
  • – Fotbollen är inte felfri – men mer än något annat ger den mig hopp om att Sverige har förutsättningar för att fungera alldeles förträffligt, säger Erik Niva som skrivit boken
  • Fotbollen har i drygt två decennier varit Sveriges mest inkluderande och bäst fungerande integrationsinstitution – och nu behöver vi den mer än någonsin, menar Erik Niva.
  • Sportchef Adil Kizil från Dalkurd.å
  • Östersunds fotbollsklubb har ett konstprojekt i sitt topplag. Lagkaptenen Brwa Nouris och Dennis Widgren bland spelarnas konstverk.

Fotbollen får Erik Niva att tro på Sverige.
I sin senaste bok "Känner ni vibbarna" lyfter han fotbollens strategier som en möjlighet för resten av samhället att kopiera.
Några av de bästa exemplen hittar han utanför storstäderna.
– Östersunds FK och Dalkurd i Borlänge har byggt sina framgångar genom att tänka nytt och att vara inkluderande, säger Niva.

Annons

Hans egen kärlek till sporten tog form hemma i Malmberget där tv:s Tipsextra alltid rullade på lördagarna och gav en bild av världens centrum med folkmassor, glädje och så det där förunderliga spelet. Utanför dörren kunde han plocka vilsekomna bollar på familjens gräsmatta, bollar som fått felträffar vid planen på andra sidan gatan.

Fram tills 14 års ålder spelade han på den där planen så ofta han hade tid, även i 34 minusgrader.

– När det en dag dök upp en rad med mörkhåriga killar från tidigare Jugoslavien vid sidlinjen såg vi dem som en självklar möjlighet till förstärkning av laget. Det är den inställningen jag önskar att resten av samhället skulle ta till sig, säger Niva.

I dag bor han i Stockholm, i Gröndal, sedan början av 90-talet. Han hann med en vikarieperiod på Falu-Kurirens sportredaktion ("danande") efter journalistutbildningen vid Mittuniversitetet i Sundsvall.

Niva är knuten till Aftonbladet men medverkar även som expertkommentator vid fotbollsmatcher som sänds via Viasat Fotboll ("nästan som Tipsextra"), och så hinner han skriva böcker.

– Eller det gör jag ju inte, hinner med alltså, jag har fått ta kvällar och helger för att få ihop bokprojekten som i mycket bygger på tidigare reportage.

Hittills har det blivit fyra samlingar.

Samtliga är färgade av hans reportagestil som sätter fotbollen i ett större sammanhang. Ett sätt att beskriva världen genom fotbollen, och spelet genom världen, en stil som han plockade upp efter några år i England, där new journalism var stort innan det hunnit nå Sverige.

Erik Niva kom till Aftonbladet när Sportbladet precis lanserades och erbjöd massor med tomma sidor för Erik att fylla, något som han själv tror bidrog till att han snabbt blev en av fotbollens främsta röster i Sverige.

"Tur, tajming och en del talang", säger Erik ödmjukt.

Den senaste boken "Känner ni vibbarna" är en rad löst sammanhållna reportage där den röda tråden är fotbollens förmåga att söka förändring, utveckling och därför är så inkluderande.

Som det där med killarna från Balkan som förstärkte laget i Malmberget.

Men den handlar lika mycket om fotbollens positiva kraft som tröst och glädjespridare. Som exempel lyfter han det färgstarkt mixade U21-landslaget som skapade nationell yra med sitt EM-guld förra sommaren. Titeln till boken är hämtad från strofen som inledde U21-lagets inofficiella mästerskapslåt, en slags lovsång till det nya Sverige.

– Det var ett lag som utstrålade optimism, framåtanda, framtidstro, exakt det vi behövde och behöver så starkt just nu, säger Niva som ändå inte blundar för fotbollens negativa sidor.

Machokulturen är ett exempel som han ser är tydligare inom fotbollskulturen än utanför och att testosteronstinna män fyller läktarna och slåss med varandra är också ett problem.

– Men jag tror och ser att vi är på väg åt rätt håll där, fotbollsälskande familjer accepterar inte att skrämmas bort från läktarna. Vecka efter vecka firar multietniska, multikulturella och multireligiösa lag sina segrar nedanför brokigt lyckliga läktare. Rasismen och främlingsfientligheten är ett betydligt större problem på gator och torg än på läktare och i omklädningsrum, säger Niva.

I boken binder han ihop fotbollsplanens linjer med band till kriget i Syrien, terrorn i europeiska länder, flyktvägar över Medelhavet, förtrycket i Eritrea, blockaderna mot Palestina och ebolautbrottet i Sierra Leone.

"En av 2000-talsfotbollens största förtjänster är att den förser oss med välexponerade bevis för att mångfald fungerar, att det faktiskt är ganska enkelt att hitta kraft i olikheter om bara viljan finns" skriver han i förordet till boken.

Dalkurd i Borlänge har sin egen avdelning i boken, liksom Östersunds FK. Lag som har susat uppåt genom seriesystemet drivna av sportsligt nytänkande och socialt ansvarstagande.

Östersunds FK är en fotbollsklubb som satsar på kulturutbildning för sina spelare och tar ställning politiskt. Inför riksdagsvalet förra hösten lockade de drygt 400 deltagare till en marsch mot rasism och intolerans, samtidigt som de publicerade ett öppet brev som uppmanade till att krossa främlingsfientligheten i Sverige:

»Vi hoppas att du också röstar för ett samhälle som tror på styrka genom mångfald, ett samhälle som är välkomnande oavsett etnicitet, sexualitet, klass och funktionshinder. Ett samhälle där vi uppmuntras att vara nyfikna på våra nästa. Där vi inte dömer ut något eller låter våra rädslor styra.«

I Borlänge mötte Niva ett lag som har sin största fanskara utomlands, som på hemmaplan fått kämpa för att få ta plats men som med uppfinningsrikedom har marscherat genom seriesystemet i raketfart. Laget är klart för Superettan – men satsar högre än så.

"Vi har inte kommit till superettan för att bli turister", sa sportchefen Adil Kizil till Sportbladet.

– Lagen i Borlänge och Östersund har byggt sina föreningsidéer kring att tänka välkomnande. Att inkludera snarare än exkludera, genom att se resurser där andra ser problem, bejaka förändringen, snarare än att vara rädd för den. Inte för att i första hand vara snälla, utan för att det är det bästa för laget och föreningen.

– Om fler delar av samhället klarar av att göra detsamma ska nog det här landet kunna bli helt okej till slut, det är jag helt övertygad om.

Mer läsning

Annons