Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skämda skämt i repris

/
  • Grabbgänget återförenas och låter testosteronet flöda.
Foto: Universal Pictures

Årets minst överraskande film? Det säger sig självt att man bör ha ett gott öga till de tidigare filmerna i ”American Pie”-serien för att få ut något av gängets high school-återträff tretton (!) år senare.

Annons

Råkar man sedan ha förträngt någon av de pinsamheter gossarnas sexuella frustration framkallade i föregångarna, blir man nogsamt påmind, gång på gång.
Mellan de ständiga försäkringarna om hur roligt det var då, klämmer regissörs- och manusförfattarparet Jon Hurwitz och Hayden Schlossberg in ett antal jämförelsevis beskedliga fadäser inom samma område. Repetition må vara kunskapens moder, men knappast väl humorns?
Precis som de tidigare toppas denna fjärde paj (eller åttonde, om man räknar in ett antal direkt-till-dvd-uppföljare) av ett glasyrlager uppbygglig snällhet, den här gången kryddad med återseendets nostalgiska sentimentalitet. Som om vi verkligen hade saknat Jim, Oz, Kevin, Finch och de andra under de år som gått.
Och precis som då är det bara två av skådespelarna som överhuvudtaget får något att jobba med – och därtill levererar. Komediveteranen Eugene Levy, som Jims bara alltför förstående pappa, gör aldrig ett dåligt jobb. Samt då förstås seriens verklige motor. Man måste faktiskt beundra den vanvettets energi Seann William Scott lyckas uppbåda i rollen som Stifler, den rekordartat omogne sexisten, som ser till att varje party ändar i förödelse.
Om övriga återseenden mest känns likgiltiga - och i några fall direkt pinsamt konstruerade – lyckas Levy och Scott skänka åtminstone en liten smula lust åt förutsägbarheterna.
Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons