Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksteatern: Klyfta mellan stad - land

/
  • 4:e teatern på turné med monolog-föreställningen Den effektiva kvinnan.
  • Dramaten på turné till medelstora städer, som Gävle, med Den girige.
  • Dramaten har gjort mindre turnéer till lite större städer i landet, som med Scener ur ett äktenskap.

Förmår Riksteatern förse hela Sverige med ett brett utbud av scenkonst? En enkät med ett stort antal Riksteaterföreningar visar på en klyfta mellan stad och land. Men också ett sug efter tung teater och inte bara lättare underhållning.

Annons

Scenkonstintresserade utanför storstäderna är mycket beroende av Riksteatern. En stor skuta som är svår att styra, med 40 000 medlemmar i över 230 föreningar ute i landet som önskar olika saker beroende på storlek och hur publiken ser ut.

Hur ser Riksteaterföreningarna själva på det utbud av scenkonst som erbjuds? Mittmedias kulturredaktörer har kontaktat ett flertal teaterföreningar (se faktaruta) med frågor om hur representanterna ser på utbudet och om Riksteatern förmår nå upp till kraven.

Ett tema som framgår i svaren är klyftan mellan stad och land. Medan de i de större städerna, som Gävle och Sundsvall, fortfarande finns ett sug efter teaterföreställningar – klassiker såväl som nyskriven dramatik med samtidsudd – betonar mindre föreningar vikten av ett brett utbud med lättare inslag.

Läs mer: Våra artiklar om Riksteatern finns samlade här

– Förr fanns det en tjänstemannagrupp som gick på teater, nu har industrier lagts ner och vi måste anpassa oss, säger Bengt Samuelsson från Söderhamns teaterförening.

I Riksteaterns uppdrag ingår numera att samarbeta med andra scenkonstaktörer. Enligt ett direktiv från regeringen ska de ägna sig mer åt "expertstöd och kompetensutveckling". Fler inköpta produktioner, färre egenproducerade. Överlag finns en positiv syn på dessa samarbeten, om det innebär att Riksteatern har råd att erbjuda fler föreställningar. Men det finns även röster som befarar att Riksteaterns varumärke urvattnas och att Riksteatern inte längre tar ansvar för utvecklingen av scenkonsten i Sverige.

– Jag var med när de började göra samarbeten och det fanns fog för det då. I dag finns fog för att producera mer själv, annars finns risken att Riksteatern blir identitetslös, säger Tomas Melander, ordförande för Scen Sundsvall.

Jonas Elverstig, intendent på Gävle teater, har under senare år själv fått söka samarbeten utanför Riksteatern för att kunna erbjuda publiken den tunga dramatiken.

– Jag ser gärna att Riksteatern jobbar mer med de stora institutionerna som Dramaten, Stockholms stadsteater och Uppsala stadsteater. Det ligger i uppdraget, som jag ser det.

Den klassiska teatern har fortfarande en publik, om än bredare på större orter än i glesbygd. Men det ska i så fall vara helaftonsföreställningar av bekanta pjäser med många skådespelare på scenen. Och gärna en kändis. Som en av föreningsrepresentanterna konstaterar – kan Riksteatern ställa Rolf Lassgård på scenen är publiksuccén given.

Svårare är det att locka publik till enmansföreställningar eller pjäser som upplevs som udda och vaga.

– Musikaler efterfrågas ofta. Många vill ha klassiska teaterpjäser med många på scenen, en helafton. Många gillar när det är kändisar med, det drar folk, säger Lisa Engman Roos, teaterkonsulent vid Scenkonst Östersund.

För några år sedan stormade det kring Riksteatern. Svenska Dagbladet skrev 2012 ett stort reportage om kritik mot den dåvarande ledningen. ”Enligt Riksteaterns medarbetarundersökning 2011, som SvD tagit del av, har förtroendet för ledningen sjunkit kraftigt. Endast 31 procent av de anställda tycker att Riksteatern leds på ett tillfredsställande sätt. För tre år sedan var den siffran 51 procent", skrev SvD.

Flera av de föreningar som vi nu har pratat med, lyfter fram att Riksteatern har fått en uppryckning med nya ledningen med vd:n Magnus Aspegren i spetsen och att den har blivit mer ”lyhörd och vill diskutera innehållet”.

– När jag kom som ordförande för tre år sedan tyckte jag att repertoaren inte riktigt höll, det var för lite teater och för mycket föredrag och liknande. Men sedan nya vd:n kommit och man har fått en teaterchef ser jag en positiv utveckling, säger Tomas Melander.

De större föreningarna behöver komplettera sitt utbud med föreställningar från andra aktörer. Jonas Elverstig framhåller att viss scenkonst, som humorföreställningar, finns det ett överflöd av utan att Riksteatern producerar sådana.

– Nöjesproduktioner ska inte vara den stora delen, om man måste välja. Vi har många sådana som erbjuder oss föreställningar ändå. Då är det viktigare att man riktar in sig på den andra delen.

Mer läsning

Annons