Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prilliga pirater

/

Nog är det en underlig samling pirater Wallace & Gromit-gänget på Aardman animations ställer på benen i sin femte långfilm. Pirater som inte lyckas röva ihop en enda sekin. Som efter drygt tjugo raka förluster fortfarande drömmer om att vinna utmärkelsen Årets pirat.

Annons

Som, efter att ha råkat borda Charles Darwins forskningsskepp, får veta att Piratkaptenens feta papegoja är en enligt alla beräkningar utrotad dront och gör en avstickare till London för att försöka vinna pris på den pirathatande drottning Victorias vetenskapsgala.

Jo det är allt ett snurrigt äventyr som dukas upp i ”Piraterna!”. Snällt och barnvänligt. Uppfinningsrikt och oavlåtligt vitsigt. Samt, förstås, snyggt som attan med de typiska Aardman-dockorna och stop-motion-teknik i 3D.
Den här gången går emellertid någonting förlorat i urbrittiska Aardmans samarbete med amerikanska Sony. Tajming och berättardynamik tar rejält stryk när tempot skruvas upp till gängse Hollywoodsk barnfilmsnivå. Allt ska vara rasande roligt och utmattande händelserikt i precis varenda bildruta; några andningspauser eller tid att förankra en stämning eller känsla gives ej. Det blir till slut någon mekaniskt också över de snitsigaste skämtsamheterna. Figurerna, från Charles Darwins stumma apa med sitt anteckningsblock till den mystiskt kurviga piraten med lösskägg, hinner aldrig bli personligheter att bry sig om.
Åtminstone för oss bakåtsträvare som kommit att se just växlingarna mellan det rofyllt eftertänksamma och galet actionsnabba i Wallace och Gromit-filmerna som ett avgörande steg framåt för animationsgenren.
Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons