Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Populärkulturen speglar samtiden – och formar den

/

KRÖNIKA: Lars Anders Johansson skriver om "Game of thrones" och frågan om vilka som är vår tids hjältar.

Annons

Daenerys Targaryens flotta stävar mot de sju konungarikena. Där tänker hon försöka ta över Järntronen, som hon anser rättmätigt tillhör henne. Med sig har hon Westeros mest fruktade massförstörelsevapen: drakarna. Hon har kämpat hårt för att komma dit där hon är just nu. Men är hon verkligen en hjältinna? Många tecken pekar på att hon i själva verket kan komma sig att visa sig vara seriens stora skurk.

Storheten i George RR Martins "Game of thrones" ligger i just detta: The world of ice and fire är inget bipolärt universum där gott står mot ont. Alla karaktärer visar sig vara mer eller mindre onda. Är de inte onda är de oftast dumma. Den vanliga hollywoodlogiken är kastad över ända, vilket blev tydligt redan i första säsongen när seriens uppenbare hjälte Ned Stark halshöggs under förnedrande omständigheter.

I intervjuer har George RR Martin berättat hur han inspirerats av intrigerna mellan furstehusen i senrenässansens Italien, men också av en vilja att göra upp med fantasyföregångarnas, som Tolkiens, till synes förenklade världsbild, där gott stod mot ont.

Tolkiens berättelser handlar om kampen mellan mörkret och ljuset, det onda mot det goda. Mörkret tar sig konkret form i Sauron och hans horder av orcher, men det centrala i berättelsen handlar om den kamp som utspelar sig inom varje individ. Denna kamp manifesteras i den vacklande Boromir, i Gollum som faller för ringens frestelse och i trollkarlen Saruman som lämnar godheten för mörkret. Även Frodo brottas med valet mellan det som är rätt och det som är enkelt.

Tolkiens värld befolkas av hjältar och arketyper. Ideal att förhålla sig till, att eftersträva eller förkasta. I Martins värld finns inga hjältar, där frossar vi i och förfasar oss över människans låghet och uselhet.

Historikern och journalisten Anne Applebaum gjorde nyligen en jämförelse mellan Ronald Reagan och Donald Trump, avseende de populärkulturella referensramarna hos de väljare som burit fram dem. Reagans väljare var en generation uppfödda på westernfilmer med starka normativa ideal: individualistiska, pliktmedvetna män som tog ansvar och löste problemen. Trumps väljare är uppfödda på dokusåpor där den vinner som är mest högljudd, vulgär och intrigant.

Det sägs att populärkulturen speglar samtiden. Sant är också att samtiden formas av de värderingar som kommer till uttryck i populärkulturen. Det är värderingar bortom ideologiska skiljelinjer. Vilka är vår tids hjältar, och vilket samhälle får vi om vi strävar efter att bli som dem?

*

Lars Anders Johansson är poet, musiker och journalist från Gävle, aktuell med skivan ”Renässans” och boken ”Varken bildning eller piano”.

Mer läsning

Annons