Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter Høeg på parodins gräns

/

Om Peter Høeg inte skulle ha möjlighet att skriva Peter Høeg-romaner längre och någon annan – vi kan kalla honom, säg, David Lagercrantz – tog vid, gissar jag att resultatet skulle likna ”Effekten av Susan”.

Annons

I svenska thrillers är det svårt att inte famla efter skämskudden om intrigen blir för storvulen. Den effekten sträcker sig även till vårt södra grannland, även om det blir lite mindre konstlat på danska.

Att se rymdskeppen glida in över Frihetsgudinnan – maffigt. Att se rymdskeppen över den lille havfrue – not so much. Samma fenomen ger SVT-aktuella ”Mammon” ett löjets skimmer.

Men Peter Høeg är en skicklig berättare, och han skruvar sin intrig så hårt att man till slut släpper alla krav på realism, all kontakt med en någorlunda igenkännbar verklighet.

När jag skriver att detta skulle kunna vara en spökskriven Høeg-thriller, kunde jag också skriva att detta är hur en parodi på en roman av Peter Høeg skulle kunna se ut. Inte riktigt, dock. Peter Høeg backar skickligt millimetern före parodins gräns.

Susan Svendsen är en begåvad och världskänd fysiker, stöpt i samma mall som fröken Smilla från Peter Høegs otroliga genombrottsroman från 1992. Betydande skillnader finns, som Susans respektive Smillas framgångar i livet. Men deras mycket säregna, vetenskapliga världsåskådning är så specifik att det blir märkligt när en författare klonar den i en ny gestalt.

Susan Svendsen har en begåvning, en superhjälteförmåga. Hennes närvaro framkallar uppriktighet hos människor hon möter. Stängda musslor öppnas.

Hon och hennes krisande familj dras in i en konspiration inom den danska staten där medlemmar ur en framtidskommission mördas. De har varit för skickliga i att förutse stora världshändelser.

Det är ungefär så nyktert som intrigen kan återges, men en sådan beskrivning ger inte vidden av hur flippad denna berättelse är.

Peter Høegs romaner tycks ha växt fram i ett laboratorium. Prosan har en exakt precision. Men med det riskerar han också en känsla av klinisk designerkyla. Hans sätt att skriva i vad som skulle kunna beskrivas som aforismer är också ett högriskprojekt.

Men så är vi tillbaka i parodin och känslan för att väja undan för den i sista stund. En sekvens där Susan föreläser om en fruktsallad som vore den en matematisk ekvation ligger bortom parodin i ett område där briljans och galenskap ännu inte har stridit klart om herraväldet.

”Effekten av Susan” gavs ut i Danmark 2014 och blickar några år framåt i tiden. Där är vi nu när romanen har fått svensk språkdräkt. Peter Høeg förutspår en dyster framtid, och delvis har hans förutsägelser slagit in. Flyktingarna som forcerar Europas taggtråd är ett ämne för en Peter Høeg-roman.

Civilisationskritik är ett ord som nämns av förlaget. Ett ord som lätt för tankarna till uppblåsta äldre herrar berusade av sin egen viktighet, som skriver romaner med ämnen vars tyngd speglar den egna självbilden. Moralisten Peter Høeg doppar dock inte sin civilisationskritik i bly. Han leker och bollar med tyngden i sina händer. Som läsare har man roligt – om än inte lika roligt som författaren själv verkar ha haft.

Mer läsning

Annons