Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Owen Jones: Vi ser ett rofferi utan motstycke

/
  • Solnedgång vid Themsen i centrala London där det byggs för turister och rika. De fattiga förflyttas med små morötter och stor piska allt längre bort från City.
  • Två matgäster i ett litet hörn av den stora gallerian i finanskvarteren i Canary Wharf. Hela området som ser ut som en offentliga plats är privatägt. Det innebär bland annat att privata vakter beslutar vilka personer som får lov att fotografera och vilka som inte får det.
  • Man behöver inte förflytta sig långt från etablissemangets påkostade byggnader i City för att upptäcka hur slitet och förfallet många stadsdelar i London är. Adressen syns på skylten. 45 Hanbury Street ligger i Whitechapel i East End.
  • Speglingar av två kvinnor som går förbi och en byggnadsarbetare som lutar sig mot byggnaden i bakgrunden syns i skyltfönstret med skyltdockans ansikte. Bilden är från Brick Lane.
  • Utsikt från ett hotellrum i Euston i norra London.
  • Owen Jones.
  • Trinity Collage i Oxford, där och i Cambridge studerar många som tillhör etablissemanget i England. Oxbridge kallas universiteten med ett gemensamt namn.
  • Passage mellan Somerset House och King's Collage i centrala London. Prestigeuniversitet som råkade ut för våldsam kritik när de avskedade lärare som inte lyckades attrahera tillräckligt med sponsorer.

Samhällskritikern Owen Jones är ett av de stora namnen på bokmässan i år. Hans "Etablissemanget" är en av årets allra viktigaste böcker, ´menar Tomas Polvall.

Annons

Allt fler politiker är storföretagens representanter och uppdraget är, som Jones skriver, "ett transportband till ett jobb i den privata sektorn." Många politiker väntar inte på sin tjänstgöring för näringslivet, utan praktiserar den i parlamentet. Exemplen i Owen Jones i välskrivna och väldokumenterade bok är många.

"Nästan ingen personifierar den profithungriga politikern bättre än David Miliband", skriver Jones. Företaget Vantige Point betalade 1 272 000 kronor för fyra dagars arbete. Diktaturen Förenade Arabemiraten betalade 814 000 kronor + resa och logi för Milibands deltagande i ett evenemang. Hade han blivit premiärminister istället för sin bror kunde fått belöningar i samma klass som Tony Blair, som fick drygt hundra miljoner om året av Kazakstans diktator Nursultan Nazaebajev. Inte underligt att Thatcher skröt om att "vår största bedrift var Tony Blair."

"För att jag är värd det!" Kosmetikajätten L`Oréals reklamslogan är mantrat som rättfärdigar etablissemangets excesser. Inifrån bedöms värdigheten utifrån bankkontot.

De rika tycker att de är värda hur mycket som helst. I sin debutbok "The Chavs" visade Owen Jones hur mediernas bild av arbetarklassen blivit allt mer negativ i takt med att de fattiga fått det sämre. Fattigdomen är inte längre något som ska bekämpas utan något att fly i från.

Vid demokratins ankomst fruktade de mäktiga att deras ställning skulle undergrävdes. Nu pågår den motsatta processen. "Etablissemanget samlar på sig rikedomar och kapar aggressivt åt sig makt på sätt som saknar motstycke i modern tid." Målsättningen är utförsäljning av offentliga tillgångar, förstatligande av riskerna och privatisering av vinsterna. Hur mycket kan demokratin urholkas innan den är borta? Hur mycket som helst är det frestande svaret under läsningen av "Etablissemanget."

Skildringen av hur lobbyorganisationer och reklambyråer skapar slagord som banar vägen för succén är lärorik. Vi som tycker att etablissemanget bör utsättas för en rejäl härdsmälta måste lära oss att använda sanna slagord som att Reinfeldt får 1,8 miljoner i bidrag i år.

De mäktiga hatar den stat de är beroende av för att samla pengar. Utveckling som tog fart under Tatchers tid hade inte kunnat genomföras utan medierna. Läsare som vill bevara tron på medierna som den tredje statsmakten bör inte läsa "Etablissemanget." Owen Jones skildring av de nära relationerna mellan medierna och politikerna är övertygande. "Under New Labour var mediebaronerna så betydelsefulla att Blair och Brown avlade visiter hos dem som om de betygade en kunglighet sin vördnad."

Owen Jones har också träffat också människor som avslöjat etablissemangets oegentligheter. När Richard Murphy började arbeta på en stor revisionsbyrå fick han veta om han höll sig på mattan några år kunde han bli delägare. Han ville varken det eller syssla med skatteplanering till storföretagen. Han sade upp sig och har ägnat sitt liv åt att avslöja hur eliten med revisionsbyråernas hjälp smiter från skatt.

"Etablissemanget Och hur de kommer undan med allt" är en av årets viktigast böcker. Om den här texten inte lyckats visa det har den som skrivit den misslyckats.

Mer läsning

Annons