Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyhetsankaret har blivit en pyssling

/

Kristian Ekenberg konstaterar att nyhetsankaret har krympt till en pyssling i tv-rutan och att även dess status har krympt. Men vi är i behov av en pålitlig källa, skriver han.

Annons

Nyhetsankaret har krympt. I TV4:s nya nyhetsstudio, som ser ut att lånats in från rymdskeppet USS Enterprise från ”Star trek”, liknar nyhetsankaret en Barbie- eller Ken-docka framför de stora skärmarna.

Nyhetsankarets fysiska förvandling till en pyssling är måhända passande, ty även nyhetsankarets status har krympt. När reklamtavlor vid busshållplatserna nyligen förkunnade att ”kungen av nyheter abdikerar”, var det inte något seriöst nyhetsankare som med gravallvarlig stämma rapporterar om världsläget, utan skämtaren Jon Stewart som spelat ett nyhetsankare i satirprogrammet ”The Daily show” och som bestämt sig för att sluta.

Sverige har en tendens att härma USA i det popkulturella trendflödet, men i frågan om nyhetsankarets status har Sverige gått före amerikanarna, som längre har hållit fast vid bilden av sanningssägaren bakom det stora skrivbordet. Men även i USA har nyhetsankarets status skjutits i sank, med NBC-ankaret Brian Williams som det senaste offret.

Brian Williams blev ertappad med att ha förstärkt sina bravader som korrespondent under Irak-kriget, något som skakade om hans tv-tron så hårt att han föll av och blev avstängd. Med anledning av det skrev New York Magazines essäist Frank Rich en egopunkterande artikel som ifrågasatte relevansen i denna tv-institution.

Frank Rich spårar traditionen med nyhetsankare tillbaka till begynnelsen, och det som så länge har varit ett till synes självklart koncept, var ursprungligen inte alls lika självklart. Skulle någon över huvud taget sitta som länk mellan nyhetsinslagen? Och hur skulle hen se ut? Själva ordet nyhetsankare visar sig komma från ett nöjes-tv-format med kändisar. Den kostymklädda mannen, gärna med grå tinningar, som sobert och med moralisk auktoritet ger oss de senaste nyheterna, krävde en del experimenterande för att få fram.

Jag måste erkänna att det finns flera svenska nyhetsuppläsare som jag inte vet namnet på, trots att jag har sett dem i åratal i rutan. Det är sunt, skulle jag vilja påstå.

I synnerhet är det sunt sett till hur gapet mellan ankare och reportrar, åtminstone i en amerikansk kontext, har vidgats. Nyhetsankare med astronomiska löner och stjärnglans kontra anonyma slitvargar på fältet. Statusen i allmänhetens ögon låg visserligen hos ankaret, men i branschen har ankarets ombonade tillvaro setts med skepsis.

Alla har inte köpt idén om nyhetsankarets krympande betydelse. Tv-makaren Aaron Sorkin håller fast vid den moraliska auktoriteten som varje kväll bjuds in i vardagsrummet för att förklara världsläget. I hans tv-serie ”The Newsroom” spelades ankaret av skådespelaren Jeff Daniels, som verkligen mjölkade rollen på den självgodhet och uppblåsta arrogans som kan förknippas med ankarrollen när den är som sämst.

Bland de svenska nyhetsankarna föredrar jag kvinnorna, som Katarina Sandström och Anna Hedenmo, även om det kändes som slutet på en era när en av de riktiga veteranerna i sammanhanget, Bengt Magnusson, i en intervju med Expressen nyligen antydde att han tänker pensionera sig tidigare än planerat (han har varit borta från rutan en tid på grund av sjukdom). Kanske för att den allvetande ankarrollen blir mindre uppblåst när en kvinna axlar den.

Även om nyhetsankaret i dag ter sig hopplöst förlegat som koncept, finns det här samtidigt en paradox. För även om vi inte längre är beredda att lyssna andäktigt till en enda röst varje kväll, är vi samtidigt i behov av en pålitlig källa som kan stå som garant för att det som rapporteras är sant och inte uppfiskat på måfå ur nätets informationskaos. Nyhetsredaktionen som alltid har funnits bakom ankaret är i högsta grad relevant. Vi är bara inte längre beredda att acceptera illusionen av att det sitter ett ankare där som själv låtsas sitta inne med hela sanningen.

Fotnot: Skärmen är en krönika om trender och fenomen inom rörlig bild.

Mer läsning

Annons