Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyheter på videokonststationerna

/

Videokonsthösten på Videoguds stationer inleds i veckan med steppdans. Sedan följer under hösten ett program med filmer där arkitektur har huvudrollen.

Annons

Vi påverkar de platser som vi rör oss i. Men hur mycket påverkar dessa platser oss?

Sådana frågor utforskas i Videoguds nya höstprogram, som visas på olika konststationer i Gävleborg (till exempel Gävle sjukhus).

Arkitekturen och miljöerna som vi lever våra liv i. De kan sägas ur olika vinklar ifrågasätta den antropocentriska synen på världen. Det vill säga människans tendens att placera sig själv i mitten.

– Programmet leker med tankar på att den arkitektur som vi omger oss med begränsar oss för att den rymmer ett kulturellt och socialt arv, säger Erik Anderman, konstkonsulent.

Programmets fem videoverk har kurerats av Mariane Mulvey, som gruppen bakom Videogud kom i kontakt med under en studieresa till London. Till vardags arbetar hon som intendent för publika program vid Tate Britain och Tate Modern. Hon fascinerades av Videoguds idé om att visa videokonst i offentliga miljöer. Erik Anderman säger att det kan ses som ett slags erkännande av att Videogud är inne på ett intressant spår, med brasklappen att den viktigaste återkopplingen kommer från de människor som ser videokonststationerna. Mätningar har gjorts som visar att 2 700 människor tar del av varje programpunkt i snitt.

Den film som jag gissar kommer att locka flest blickar är Aura Satz ”Onomatopoeic alphabet”. Små korn som dansar och formar sig efter ljudvågor till mönster. Man ser ljuden, på sätt och vis. En fascinerande, hypnotisk process.

En annan video med potential att locka blickar är Laura Coopers ”Spinning ritual”, som visar en gestalt som dansar med två vattenfyllda plastpåsar.

Gemensamt för verken i denna omgång av Videogud, är att det just är det visuella som lyfts fram. I vissa fall är det som att se målningar i rörelse. Jag tror att potentialen att locka publik är större med en sådan videokonst än med längre narrativ som kräver mer av betraktaren.

Nytt är också att videokonststationernas utseende förändras. En träplatta ska ge en gemensam visuell signal. De har även som mål att arbeta mer publikt med videokonstprogrammen.

– Vi har lagt ner stor möda på fina program, men sedan bara släppt ut det på stationerna. Nu vill vi ta ett större pedagogiskt ansvar för det. Det är någonting som vi jobbar för, säger Erik Anderman.

Mer läsning

Annons