Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Noveller om vardagens fängelse

/
  • Cecilia Davidssons skriver noveller med otäck precision för detaljerna.

Annons

Det inrutade och vanliga vardagslivet rör sig i sina invanda rutiner. Allt verkar vara sig likt. En snabb kopp kaffe och lite småprat. Tjejen som är och besöker sina föräldrar utanför Avesta börjar med oväntad styrka längta efter sin kille Sebastian. Hon skulle ha åkt hem till Stockholm först imorgon, men bestämmer sig för att boka om biljetten för dyra pengar. Hon vill träffa honom idag. Hennes längtan möter hinder.

Det unga paret köper ett hus. Lyckan tycks le emot dem. Men något vissnar, något dör – har deras döende känslor med träden som de lät avverka med deras slocknande känslor att göra?

I Cecilia Davidssons nya novellsamling ”Höga berg, djupa dalar” är det som gestalterna lever sina liv kring ett inre tomrum, ett hål där själva meningen med livet, ja med allt från det obetydligaste till det allra viktigaste och innerligaste, borde ha sin plats. Men där finns inget. Det är bara stumt, tomt, ekande. Det finns något sorgligt, en suggestiv svärta, över berättelserna. Som Malin. Hennes kärlek till och åtrå efter Viktor har vissnat, dött. Nu letar hon efter brister för att kunna bryta upp. Bryter hon upp? Davidsson ger inget svar.

Det är som om dessa människors tillvaro – så här på avstånd – kunde sammanfattas med den djupast tänkbara suck av smärta. Och, ännu mer tragiskt, då steget till förändring, ett bättre och rikare liv, framstår som så kort. Men ingen vågar ta steget. Av feghet? Insiktslöshet? Rädsla?

Cecilia Davidsson skriver med en intensiv inlevelse – en intim förståelse – i gestalternas omständigheter och villkor, en insikt som hon förmår tygla till att bli en del av vardagens egen rytm. Där finns en gripande lätthet i anslaget som paras med en nästan otäck precision för detaljerna. Tillsammans bildar det en gripande klarhet och sordinerad sorglighet. Där finns en utmanande stämning av ett vardagens vemod.

Vanans makt riskerar att göda vanmakten. Vardagen kan lätt, mycket lätt, bli ett fängelse utan synliga galler. Cecilia Davidsson skildrar detta med en klarsyn som kan väcka läsaren och öppna de ögon som slutat se.

Mer läsning

Annons