Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Noréns dagbok är en oupphörligt fascinerande textmassa

/

BOK: Tomas Larsson konstaterar att Lars Noréns dagböcker utgör "en litteratur vi inte sett maken till".

Annons

Smaklöst, plumpt och otillständigt?

Eller nyskapande, utlämnande och genialiskt?

Omdömena var minst sagt varierande när Lars Norén 2008 började publicera sina dagböcker.

Kritiken gällde främst hans hårda omdömen om namngivna människor i kultursvängen, som han av olika skäl ogillar.

Personligen noterar jag hur övertydligt både Norén – liksom Knausgård – med sina enorma textmassor förkroppsligar bilden av en Kulturman som ogenerat tar plats och med självklar uppsyn förbrukar allt syre i rummet.

Men det är en annan diskussion.

Första dagboken är – sannolikt – på 1600 sidor, opaginerade på bibeltunna blad. Tvåan från 2013 är nästan lika tjock och idag utkommer "En dramatikers dagbok 20132015" (Bonniers), den möjligen ännu tjockare tredje delen av vad som nu tycks bli fem volymer...

Och lika ointresserad som jag är av Knausgård, lika fascinerad blev jag omgående av Noréns projekt.

En fullt aktiv och internationellt hyllad dramatiker redovisar en inre monolog, där dagligt liv med familj, vänner och kollegor, mat- och klädinköp blandas huller om buller med filosofiska resonemang om texter han läser och arbetar med, plus tankar om politik, vänskap, kärlek och livet i allmänhet.

Jag noterar att han inte längre köper lika många exklusiva linnekavajer och i huvudsak är klar med husrenoveringen på Gotland, att han har avskyr Alliansen, röstar på Vänsterpartiet, anlitar polsk städhjälp och emellanåt ger en slant till rumänska tiggare.

Och visst bjuder han även nu på några rejäla karaktärsmord av namngivna kulturpersoner – ganska många är kvinnor – där jag håller med honom i vissa fall, i andra inte alls. Men de inslagen är en försvinnande liten del av textmassan.

Jag läser en författare som främst är hänsynslös mot sig själv, som tar sitt liv och arbete på största allvar, ymnigt beskriver egna tillkortakommanden, ur både sitt mest privata och det offentliga liv som han tycks sky alltmer.

Och om de två första volymerna var rapsodiska med långa uppehåll mellan noteringarna, tycks Norén ägna alltmer av sin tillvaro åt dagböckerna.

Under större delen av 2013 skriver han två-tre sidor per dag, ibland det dubbla, vecka ut och vecka in.

Många sidor blir det…

Det innefattar nästan daglig läsning av den svårt nazianstrukne tyske filosofen Heidegger vars tankar Norén brottas med, liksom poeter som Celan och Rilke, för att nämna några. Nästan alla hans favoriter är tyskspråkiga.

Medan hans tredje äktenskap oåterkalleligt eroderar uppvaktar han en ny kvinna via sms, men utan framgång. Ett av hans få glädjeämnen är den fyraåriga dottern.

Så varför är då detta intressant, frågar sig tvivlarna. Bryter han inte också mot regeln att författare bör skriva personligt, men aldrig privat?

Jag skulle säga att Norén bryter mot alla regler och i förbifarten skapar en ny sorts litteratur, som verkligen skriver fram det mentala flöde som Joyce på sin tid försökte fånga.

Han byter åsikt, ångrar och irriterar sig, blir förälskad, deppar ihop, plågas av krämpor och sitt allmänna åldrande, men är generös i omdömen om dem han gillar – också de ofta kvinnor.

Är kort sagt mänsklig.

Och den som påstår att dessa dagböcker mest är kletigt förtal har läst dem enögt eller inte alls.

Dessutom finns här oändliga mängder oneliners, mer eller mindre fyndiga och tänkvärda. Många av dem har författaren parallellt tankat över till den aforismliknande "Fragment" (2015), tydligt inspirerad av Herakleitos, kungen av outgrundliga sentenser.

Jag är oupphörligt fascinerad av denna textmassa, där Lars Norén släpper lös ett mänskligt jag och dess flöde av associationer, infall, trivialiteter och geniala små blixtar.

Det är liv, det är här och nu och det är strålande läsning. Vem och vilka han pucklar på är glömt om några år. Kvar finns en litteratur vi inte sett maken till.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Mer läsning

Annons