Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NDiaye går till botten med skammen

/
  • Just nu är Marie NDiaye i färd med att avsluta sin nya roman, ett slags fiktiv biografi om en kvinnlig fransk kock. PRESSBILD.

Franska Marie NDiaye skriver storslagna tragedier om vanligt folk. I Frankrike är hon en de mest lästa författarna. Litteraturfestivalen i Stockholm har försökt locka henne till Sverige i flera år. Nu har hon äntligen tackat ja.

Annons

Städerskor, båtflyktingar och bilförsäljare blir hjältar i hennes litterära universum. I sin förra roman, "Tre starka kvinnor" skildrade Marie NDiaye en afrikansk änka, Khady, vars släktingar ville skicka henne till Europa. För tusentals läsare i Frankrike, Tyskland men också Sverige har Khady gett kropp och själ åt de senaste årens drunkningsoffer i Medelhavet.

"Tre starka kvinnor" gav Marie NDiaye Goncourtpriset 2009 och ett stort internationellt genombrott. Men i dag skulle hon inte välja att skriva om en flykting.

– Det var första gången jag skapade en person som var så förankrad i det samtida samhället, det var nästan som om hon kom från en dokumentär. Men jag skrev det här för sju år sedan, då pratade man för lite om de här emigranterna, och framför allt pratade man aldrig om dem som hjältar. För mig är de moderna hjältar, säger Marie NDiaye på telefon från Berlin där hon bor sedan mer än 20 år.

Sina svårigheter med det tyska språket ser hon åtminstone delvis som en fördel.

– Det är väldigt vilsamt och behagligt att inte förstå allt som sägs runt omkring mig när jag är ute på gatan eller i tunnelbanan. Det öppnar för en annan form av perception, lite som småbarnen som ännu inte lärt sig språket men som upptäcker via blickar eller via en generell känslighet.

På 1980-talet i Frankrike klev hon fram som något av ett litterärt underbarn. Med en berättarauktoritet, och meningsbyggnad, som hämtad från de franska 1800-talsrealisterna har hon skrivit romaner ända sedan hon gick på gymnasiet. I franska tidningar kan man läsa historien om hur hon reste till Paris, gick runt till förlagen med sitt debutantmanuskript och blev uppringd dagen efter. Svenska kritiker skriver om henne som ett framtida Nobelprisämne.

Hennes senaste roman, "Ladivine", är en skildring av hur skammen över ett enkelt ursprung förgiftar livet för åtminstone tre generationer. Malinka växer upp ensam med sin mamma, en kärleksfull städerska. Längtan efter ett annat liv får flickan att förneka sitt ursprung och döpa om sig till Clarisse.

– Det här är framför allt en roman om familjerelationer som inte fungerar och om skam. Jag tycke mycket om skammen och förödmjukelsen som tema, det är känslor som kan ge en historia en tragisk och mytologisk dimension, säger Marie NDiaye.

Ingenstans skriver hon om huvudpersonernas hudfärg. Ändå slog franska kritiker genast fast att Malinkas mamma, Ladivine är svart, utan att ens notera författarens medvetna försiktighet.

Utifrån städerskan och de afrikanskklingande namnen gjorde de sig väldigt snabbt tvärsäkra bilder, konstaterar NDiaye.

Huruvida hennes skildring av en tragisk klassresa på något sätt är typisk för en författare uppvuxen i det på många sätt elitistiska franska samhället är mer än hon kan svara på.

– Jag har aldrig tänkt på det här som särskilt franskt, men när man talar om de allvarliga sociala problem som finns i Frankrike i dag är det ofta i termer av att klassresan är blockerad. Det väcker en ilska hos många, de tycker att barnen inte har en chans att lyckas bättre än de själva.

Just nu skriver hon om en kvinnlig kock. Förebilderna har hon hittat hos kvinnor som La Mère Brazier och La Mère Filloux i Lyon. Båda drev restauranger och blev gastronomiska stjärnor i början av 1900-talet, de slog sig fram i en bransch som fortfarande är strakt mansdominerad.

Sin roman, som kommer i vår, beskriver Marie NDiaye som en fiktiv biografi om "en extraordinär kvinna".

– Hon får en stjärna i Michelinguiden men bara för en tid.

Mer läsning

Annons