Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikens eld drabbade Halldis Rønning

/
  • Halldis Rønning har själv valt programmet till konserterna i Gävle och Hudiksvall, norskt med musik av Johan Halvorsen och danskt med Carl Nielsen och en trombonkonsert av Benjamin de Murashkin med Mikael Rudolfsson som solist.
  • Halldis Rønning.

På pulten framför Gävle Symfoniorkester i Kulturhuset i Hudiksvall på fredag står en kvinnlig dirigent, Halldis Rønning. Hemma i Norge är hon pionjär, den andra kvinnan som tog diplom som dirigent vid Musikhögskolan i Oslo.

Annons

Det är fortfarande ovanligt med kvinnor som dirigerar och min första fråga är, varför valde du att bli dirigent?

Hon berättar om en musikkurs som hon gick på, 13 år gammal, hemma i Norge. Där fick hon chansen att dirigera och det var som en eld som drabbade henne. Hon upptäckte vilken fantastisk upplevelse det är att stå inför en orkester och uppleva orkesterklangerna. Att ha hela den paletten i sin hand och dirigera.

Läs mer: Artiklar om och recensioner av Gävle Symfoniorkester finns att läsa här

– Den elden är fortfarande lika stark, säger Halldis och berättar att efter den upplevelsen var hennes fokus helt inställt på att det var dirigent hon ville bli.

Jag har fått veta av orkesterns producent att jag nog måste vänta med intervjun tills Halldis har hunnit amma efter repetitionen med Gävle Symfoniorkester.

Amma, tänker jag. Det här blir ytterligare en aspekt i det här med att vara kvinnlig dirigent.

Men när vi ses hinner vi prata först. I en för veckan hyrd lägenhet väntar hennes man Trond Hugo med minstingen. Hemma hos mormor och morfar i Bergen finns tvillingdöttrarna, sjuåringar som går i skolan.

– Jag vill resa med minstingen så länge det bara är möjligt, säger hon och konstaterar att det inte är någon ideal situation att vara mamma och dirigent.

– Men jag har hållit hårt i min karriär. Jag är lika duktig på att säga nej som att säga ja. Jag har aldrig tagit uppdrag som inneburit att jag varit borta flera veckor i rad och jag hade tvillingarna med mig så länge det gick. Men det skulle aldrig ha gått utan det fantastiska stöd jag har av min man.

Hon är pionjär som kvinnlig dirigent i Norge och berättar med värme om det stöd hon fått under resan, framför allt av Helge Haukås, mannen som ledde den allra första musikkursen, som ständigt uppmuntrade henne och lät henne till slut prova på att dirigera hans ungdomsorkester utan hans närvaro.

– Hur ska jag klara det? undrade den unga Halldis. Hon fick jordnära råd, som att ta om ifall det inte fungerade.

Nu iakttar jag henne under en repetition med Gävle Symfoniorkester. Full av både inlevelse och energi lotsar hon orkestern genom det stycke som gett namn åt hela konserten, Cosmic Dancer för trombon och orkester av den danske kompositören Benjamin de Murashkin.

Schablonbilden av en dirigent är en maestro, en domptör i frack, alltid man.

– Men det där håller på att ändras, säger Halldis. Ingen dirigent kommer långt i dag genom att vara despotisk. Och kanske beror det på att allt fler kvinnor börjar ta plats som dirigenter. Men vad ska ersätta fracken?

Halldis har funderat mycket på vad hon ska ha på sig på pulten. För män är det så enkelt med frack. Nu funderar hon på att få något speciellt uppsytt åt sig. Men att dirigera i kjol, det fungerar inte, konstaterar hon.

Halldis har gått sin egen väg, ända sedan hon som barn valde musiken i en familj där alla var konstnärer och starka personligheter, föräldrar såväl som syskon. Med musik hade hon sitt alldeles eget område. Hon började spela fiol och för att kunna bli dirigent måste hon också kunna spela sitt instrument på hög nivå.

Och visst har hon nått den nivån. Hon har suttit och vickat på fiol i orkestrar, men inte så ofta eftersom hennes karriär som dirigent tog fart. Hon har dirigerat i Norge, Sverige, Holland och i Vietnam. Som första kvinnliga dirigent på Operan i Hanoi, hur kom det sig?

– Ja, det var en spännande upplevelse. Musiktraditionen är så annorlunda där, med mer folkmusik. Vi hade ett utbyte mellan Norge och Vietnam och i det utbytet ingick jag.

Halldis är eftertraktad som dirigent, vilket tar en stor del av hennes tid. När hon spelar själv blir det numera på nyckelharpa, dessutom sjunger hon gärna när hon befinner sig i det som hon kallar den andra halvan av sitt musikaliska utövande.

Den ena halvan är den som vi får uppleva när hon leder symfoniorkestern i Gävle på torsdag och i Kulturhuset i Hudiksvall på fredag. Mest inspirerande tycker hon att det är när hon själv får välja repertoaren. Så med Gävle Symfoniorkester blir det först Heliosouvertyr av Carl Nielsen. Konserten avslutas med Johan Halvorsens Norske Eventyrsbilleder, som egentligen är teatermusik för barn.

– Väldigt underhållande, säger Halldis.

Och däremellan det nyskrivna stycket som hon beskriver som fullt av bilder och lätt att ta till sig.

Halldis brinner alldeles speciellt för den nyskriva musiken, där hon själv kan vara med i skapandeprocessen. Hon är själv allt mer inne på improviserad musik, gärna tillsammans med sin man som är klassiskt utbildad gitarrist men som spelar all slags musik på sin gitarr. Hon samarbetar med flera ensembler och i olika slags konstellationer och sammanhang.

– Det är så ofantligt inspirerande, säger hon.

Och kanske kommer hon att själv ge sig in på att komponera. Några mindre stycken har det redan blivit.

Och hennes barn?

Halldis berättar att de två döttrarna är genetiskt drabbade. Eivår har känsla för bild, färg och form medan Inga gärna sjunger med pappa.

*

LÄS MER: Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Mer läsning

Annons