Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelet kan börja i Delsbo

/

När anrika Delsbostämman som drar i gång i dag lutar mot att förvandlas till festival funderar Anders Jansson på om han ska bli orolig eller inte.

Annons

När det står någon lite svajig speleman eller kvinna lutad mot en björk någon under av de närmaste nätterna på Forngården i Delsbo så kommer hon eller han antagligen inte tänka vare sig på salig ärkebiskopen Nathan Söderblom eller på det faktum att det är nästan hundrafemtio år sedan han föddes.

Det skulle man kunna göra. För utan denne tunge teolog och nobelpristagare skulle kanske inte Delsbostämman finnas. I början av 1900-talet var nämligen delar av den dåtida intelligentian och kulturnoblessen ängsliga för att böndernas traderade musik skulle falla i glömska och samla damm på historiens skräpvind. Konstnären Anders Zorn fixade spelmanstävling i Dalarna 1906. Artur Hazelius var redan död - men han hade hittat på att bygga ett fullskaligt friluftsmuseum över bondesverige, som fick heta Skansen. Och Nathan Söderblom och en fiolprofessor tog alltså initiativ till en spelmanstävling i Delsbo. I denna samlade vurm för bondesamhällets kulturyttringar och traditioner, spetsad och kammad med idéer om äkthet och nationalism, uppgraderas faktiskt den gamle snusfläckige, suspekte spelmannen och hans ogudaktiga dansmusik.

Efter några decennier på sparlåga började det ta fart och det händer att man träffar nostalgiker på Delsbostämman som pratar om rekordåren på 1970-talet. Trettiotusen pers! Hemmatrion Skäggmanslaget med hår på bröstet och album som Snus, mus och brännvin och låtar som Hon kom över mon blev nationellt stora och bidrog till den populariseringen.

Sedan dess har det hänt en del både med machomyten, könsbalansen och mångfalden inom folkmusiken.

I år pratar arrangörerna själva om att stämman är på väg att bli mer av en festival. Ska man bli orolig för det? På en spelmansstämma är ju poängen att publiken och besökarna är själva kärnan och stjärnorna finns där mitt ibland dem. På en festival är artisterna stjärnor på ett mer upphöjt plan.

Just när jag ska skriva det här ser jag på Instagram att min vän och kollega Per är på Bingsjöstämman – så jag frågar honom via ett sms om vad som är så bra med en spelmansstämma. Svaret kommer snabbt: Jag tror att det bästa är platsen, husen, lukten av gräset, människorna. Allt det öppnar i musiken – så att man kan gå in i den som man går in i ett vackert landskap. Det känns som en drömvärld!

Många tusen människor kommer att gå in i lite olika drömvärldar i Delsbo i helgen. Förstämma, konserter, buskspel, dans, kurser och lite kurtiserande i kulisserna. Fyrahundra artister pratas det om. Någon av dem sänder kanske en tacksam tanke till den där gamle ärkebiskopen som 1908 tyckte att det skulle vara kul med en fioltävling i Delsbo.

Mer läsning

Annons