Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Melodierna i högsätet för Dominique och Danielsson i Hudiksvall

/
  • Syskonparet Monica Dominique och Palle Danielsson tillhör den absoluta eliten på den svenska musikscenen.
  • Monica Dominique vid flygeln i Hudiksvalls baptistkyrka.
  • Lyhört spel på basen av Palle Danielsson.
  • Monica Dominique förärades, som alla musiker på kammarmusikfestivalen, ett par stickade vantar av arrangörerna Viveka Höglund och Martin Berger.
  • Samspelta är ordet när relationen mellan Monica Dominique och hennes bror Palle Danielsson ska beskrivas.

Bättre (tjuv)start kunde årets upplaga av Musik mellan fjärdarna, Hudiksvalls kammarmusikfestival, svårligen fått. Proppfullt i Baptistkyrkan på tisdagskvällen, när syskonen Monica Dominique och Palle Danielsson bjuder på kammarjazz på piano respektive kontrabas.

Annons

Öronen vänjer sig snabbt vid ljudbilden, strax glömmer vi avsaknaden av exempelvis trummor när duon lyfter fram en rad av de allra vackraste melodierna ur jazztraditionen. Balladklassikerna Angel eyes och My funny valentine får inleda varsitt set, och det är bara att buga inför den skönhet och fräschör man lyckas ge den senare, så sönderspelade sången.

Självklart handlar det om kommunikation, lyssnande och samspel, och hur skulle det kunna vara annorlunda? Storasyster Monica Dominique och lillebror Palle Danielsson har spelat tillsammans sedan barnsben. Från tidigt 1960-tal har båda två, om än i lite olika positioner, tillhört den absoluta eliten på den svenska musikscenen. Monica Dominique som sångerska och klaviaturspelare i grupper som Gals and Pals och Solar Plexus och musikalisk mångsysslare, Palle Danielsson som basist som anlitats av i stort sett hela den internationella jazzeliten.

Efter alla dessa år utbyter de musikaliska tankar med sällsam självklarhet; skiftar omärkligt mellan solistroll och ackompanjemang, halva tiden är det basen som först får presentera melodin. Akustiska instrument (och ett fantastiskt ljud, tack ljudteknikern!), likafullt känns stämningen efterhand alltmer elektrisk i takt med att musikanterna blandar upp ett knippe av Michel Legrands allra vackraste sånger med igenkännligheter som Olle Adolphsons Trubbel och Toots Thielmanns Bluesette.

Och så då, som en kommentar till att syskonparet förra söndagen fick motta Monica Zetterlund-stipendiet, Den sista jäntan.

Monica Dominique och Palle Danielsson har, som Hudiksvalls Jazzklubbs ordförande Martin Berger så riktigt påpekade, lyckats bli folkkära utan att tumma på den konstnärliga integriteten. Kanske ligger där en av förklaringarna till den överväldigande publikanstormningen.

Mer läsning

Annons