Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Furiösa attacker i lyckligt tillgänglig jazz i Hudiksvall

I Konkova/Okutani Project kommer medlemmarna ursprungligen från Ryssland, Hawaii, Norge och Israel. Tillsammans bjöd de på tisdagskvällen Hudiksvalls Jazzklubbs publik på uppdaterad och absolut tillgänglig jazz med pålitliga rötter i den stora traditionen.

Annons

Spelglädjen är milt sagt påtaglig när kvartetten med våldsam energi tar sig an exempelvis Miles Davis gamla paradnummer ”Bye bye blackbird”. Vi får gissa en stund under Olga Konkovas pianointroduktion innan vi känner igen den välbekanta melodin. Så följer några skira partier, innan intensiteten förhöjs till rena tunggunget och vi lär oss att melodin faktiskt kan attackeras från precis vilket håll som helst.

Olga Konkova räds inte lite krossat porslin i sina furiösa attacker mot tangenterna, hennes mångtoniga pianospel förmår att vara på samma gång högstämt dramatiskt och festligt funkigt – oavlåtligt fascinerande, onekligen. Roy Okutanis trumpet är snäppet mer försynt, smeksamt vacker, på något sätt alldeles självklar och helt befriad från uppvisningar i det högsta registret.

Tillsammans med Per Mathiesens och Utzi Zimrings muskulösa spel på bas respektive trummor, åstadkoms en kollektiv lekfullhet som vrider och vänder på den gamla jazzklassikern, utan att den någonsin förlorar sin igenkännlighet.

Den smittande entusiasmen går igen i såväl inlånade låtar, som i Roy Okutanis originalkompositioner med sina starka, påfallande vackra melodier. En hyllning till en gammal vän, trumslagaren Bruz Freeman, ”Bruz does”, låter oss förstå precis hur cool kompisen var.När bandet så varierar konserten med hjälp av en duett på bas och trumpet (”Body and soul”) och ett pianotrionummer (Herbie Hancocks ”Maiden Voyage”) – alltid med den uttalade ambitionen att kommunicera med publiken – blir resultatet en särdeles lycklig kväll på Hudiksvalls Jazzklubb.

Mer läsning

Annons