Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Munro gräver i sin egen släkthistoria

/
  • Alice Munro återvänder till släktens hemland Skottland i nya samlingen med berättelser.
  • Alice Munro återvänder till släktens hemland Skottland i nya samlingen med berättelser.

Nobelpristagaren Alice Munro återvänder i "Utsikten från Castle Rock" till sitt ursprung. Mer för trogna Munro-fans än för nya läsare, konstaterar Kristian Ekenberg.

Annons

Alice Munro skriver noveller på ett sådant sätt som får romanskrivande att framstå som en excess. Andra författare kan framstå som kockar som klafsar på för mycket på tallriken, medan Munro åstadkommer samma smaksensation och mättnadskänsla med färre ingredienser.

I ”Utsikten från Castle Rock” är de långa novellerna återigen hennes form, men berättelserna hänger denna gång samman, kretsar kring hennes egen släkthistoria och blandar historiska fakta med fiktion.

Läs mer: Elin Olofsson berättar om sin nya roman

”Man skulle kunna säga att dessa berättelser ägnar mer uppmärksamhet åt det sanna livet än vad skönlitteraturen gör. Men inte tillräckligt att gå ed på”, skriver Alice Munro i förordet. Hon har haft turen att inte bara ha en släkt som i brev och nedtecknade minnesbilder skildrat sina liv, utan att dessa dokument också har bevarats.

I bokens första del följer hon släkten Laidlaws vedermödor, från skotska Ettrick Valley till det stora landet i väst. Denna del läser jag med ett växande missnöje, sur över att ha berövats den Alice Munro som jag är van att läsa och som jag hade sett fram emot att möta igen. Hennes insikter i människans hjärta tycks inte gå lika djupt som när hon skriver från det Munro-land vi är vana att få rapporter från.

I bokens andra del återvänder hon till detta land, till sig själv (som ofta tycks närvara även i hennes fiktiva kvinnogestalter), till sina föräldrar och farföräldrar. Hon berättar om modern vars försök att skapa sig ett eget yrkesliv, utanför hemmet, spolieras av Parkinsons. Faderns rävfarm och hur ekonomiska förändringar rubbar familjens levnadsvillkor. Hennes eget sexuella uppvaknande och kärleksaffär med en pojke från en religiös familj. Hur hon arbetade som piga hos en rik familj. Motiv som är bekanta från författarskapet, men då bara som aningar av ett liv, här mer konkret förankrade i verkligheten.

Trots att hon skriver öppenhjärtigt, upplever jag att hon ändå är hemlighetsfull, att varje detalj som avslöjas är noga utvald. Det bidrar till fascinationen av att komma Alice Munro nära. Trots förtroendet förblir det mesta dolt under ytan.

I slutet av boken skriver hon om sin fascination för det av istiden formade landskapet, en geologisk observation som får mig att tänka att det är samma blick som hon riktar mot människorna. Hon skildrar de levda liven som naturformationer. Liv som har formats av andra villkor än vår tids, av andra förhållanden, och för att förstå dem måste vi som i landskapet förstå de krafter som har format dessa liv.

Dessa människoskildringar, igenkännbara men ändå främmande, är den främsta anledningen till att jag gärna läser Alice Munro.

”Hur såg de då på livet? Jag tror att de huvudsakligen uppfattade det som en ritual. Årstidsbundet och oföränderligt, ungefär som hushållsarbete. Att försöka tjäna mer pengar för att höja sin status eller för att underlätta livet föreföll dem säkert opassande.”

Berättelserna i ”Utsikten från Castle Rock” är mer för den trogna Alice Munro-läsaren än för nybörjaren. Men så blir nog de flesta nybörjare, om de ger Nobelpristagaren chansen, till slut trogna läsare.

Mer läsning

Annons