Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Millenniumhjärtat på förlagets vassa krok

/

Annons

"Där hänger på boklådsfönstret. En tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta. Som dinglar där på sin krok."

Så skrev August Strindberg i "Sömngångarnätter" 1884.

Jag undrar hur David Lagercrantz föreställt sig sin, i och för sig betydligt mer påklädda, Millenniumuppföljare. Skyltfönstret blev ju så övermåttan stort och kroken så grotesk att publiken fick svårt att se själva hjärtat.

Norstedts lansering av ”Det som inte dödar oss” överskred på ett fascinerande vis gränsen för vad en bokläsande allmänhet kan uthärda. De senaste dagarna har bitsk folkhumor och bulimikräkningarna avlöste varandra i sociala medier. Millenniumboken som driftkucku.

För själva grundberättelsen var förlagets manipulationer (som Ragna Fahlander beskriver här intill) förstås förödande. Somliga recensenter sprang marknadens ärenden så tjänstvilligt att man undrade vem som egentligen betalade deras lön.

Så här i efterhand kan man konstatera att de som läste med ett öga på klockan generellt gav mer kategoriska och negativt färgade omdömen än de recensenter som gav berättelsen en rimlig lästakt.

Det som dröjer kvar efter det stora Millenniumfrosseriet är intervjun med David Lagercrantz i Aktuellt. Den kommer att bli TV-historia. Lagercrantz kommer dit i tron att han ska genomföra ännu en (inkännande och len) kulturintervju men möts av ett välriktat skjutjärn. Det är tio minuter där de överenskommelser vi sällan talar om rämnar inför öppen ridå. Och där står en uttröttad, jagad och på något vis övergiven författare som uppenbarligen är på väg att förlora ett stycke av sig själv i det mediala slukhålet.

Jag hoppas innerligt att någon tar sig för att formulera den samtidsberättelse som blivit synlig via Millenniumuppföljaren. Den är oändligt mycket viktigare än självaste Lisbet Salander.

Mer läsning

Annons