Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mikrokosmos över människolivet

Med Midaqq-gränden skapade Naguib Mahfouz, 1988-års nobelpristagare, ett mikrokosmos över människolivet. Till skillnad från hans episka släktkrönika, den så kallade Kairo-trilogin, är detta ett utsnitt av en plats och en tid, en gränd i Kairo, där människolivets passioner, hemligheter och laster synliggörs, utan moraliska pekpinnar.

Annons

Tiden är slutet av andra världskriget och Midaqq-gränden är en isolerad ö i det väldiga Kairo, en ö som bär på det förflutna, på traditioner. Men nu gör det moderna (läs västerlandet) sitt intåg i invånarnas liv. På Hirschas kafé, samlingsplatsen i gränden, åtminstone för männen, blir poeten portad och ersatt av radion. Och för kaféägaren och hans son Hussein innebär kriget goda förtjänster. De vill att det ska vara länge.

Grändens centrum och orosmoment är Hamida. Ett hittebarn, som tagits om hand av en penninghungrig äktenskapsmäklerska. Hamida växer upp till en strålande skönhet, som väcker den fridsamme barberaren Abbas kärlekslåga. För att vinna henne är Abbas beredd att ge upp sitt liv i gränden, som han egentligen trivs med, och ge sig iväg för att tjäna pengar hos engelsmännen, så att han kan ge Hamida det liv hon vill ha. Men Hamida har även uppväckt åtrån hos grändens direktör, Salmin Ulwan, som vill ha henne som sin andra hustru.

Hamida vill dock bort från gränden, som hon avskyr. Hon vill inte bli hustru och mor, hon drömmer om ett liv i lyx och flärd. Och då hallicken och den förslagne förföraren Farij Ibrahim dyker upp är hennes öde beseglat. Kärleken ger livet mening, men kärleken åstadkommer också skada och undergång, tycks Mahfouz mena.

För den som ännu inte läst Midaqq-gränden väntar en härlig läsupplevelse. Det är en modern klassiker och ett mästerverk.

Christer Nilsson

Mer läsning

Annons