Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många minnen från skolorna i Delsbo – och från släkten i Skog samlade i två nya böcker

Annons

Hängivna släkt- och hembygdsforskare bidrar ständigt med små pusselbitar som bildar historien om Sveriges utveckling under århundraden.

Många mödosamma timmar under fem år har medlemmarna i studiecirkeln inom Delsbo hembygdsförening lagt ner för att kartlägga alla skolor som funnits i Delsbo 1844–2016.

Kjell Grönberg har varit cirkelledare som skrivit och sammanställt de många texterna från deltagarna om de 24 skolor som funnits under olika tider. Nyast är Bobygda friskola från 2004.

Det var 1842 som Sverige fick sin första folkskolestadga. Kyrkoherde Lars Landgren, senare biskop i Härnösand och riksdagsman med mera, betydde mycket för startandet av skolor i Delsbo. Han kom som kyrkoherde 1844, hade närmast verkat som rektor i Hudiksvall, och övervakade att Delsbos första skola inrättades i gamla prästgården i Knutslunda.

I skriften "Skolorna i Delsbo 1844–2016" blandas historiska fakta om skolväsendet, byggnaderna och lärarna med egna minnen och intervjuer från 1900-talets skolgång och bilder. Gåvobrev, betygssystemen, ämnen som skolidrott, slöjd och musik, lekar, lärarprofiler med mera får egna kapitel.

Svårast har naturligtvis varit att hitta uppgifter från 1860–1900 och vissa årtal är lite osäkra. Viktigast i boken är förstås att skolorna identifierats och så alla vittnesmål om hur det var att gå i skolan under olika decennier.

Det blir med nödvändighet ganska spretigt när så skiftande material ska samlas i en volym, men de små, rörande, roliga, och nostalgiska minnesbilderna bidrar till läsglädjen.

Detta är naturligtvis ett dokument att spara för framtiden och den fortsatta forskningen.

Tänk om alla släkter hade hängivna dokumentdykare som Carl-Erik Söderström och Christina Jäderlöf. De har i flera böcker grävt djupt i släkten Jäderlöfs arkiv från Skog i södra Hälsingland och har nu nått 1800-talet fram till 1930.

Det är en tung, stor och innehållsrik bok med hårda pärmar, tydlig text och generöst med bilder och publicerade brev. För de efterlevande släktingarna är det en riktig skatt, och även hembygdsforskare och historiker kan plocka en del små korn ur det digra materialet. Som till exempel inventarieförteckningarna över allt som fanns på Jäderlöfsgården år 1855.

Mer läsning

Annons