Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man kan inte barnförbjuda barndomen!

/

DEBATT: Författaren och debattören Lisbeth Pipping om att Statens medieråd bör tänka om.

Annons

Hur är det möjligt att Statens medieråd kan göra en av årets viktigaste barnfilmer barnförbjuden? Jag såg Suzanne Ostens film ”Flickan, mamman och demonerna” under en förhandsvisning nionde februari i år. En film om kärlek, en film som berör och en film som våga visa på barns utsatthet. En film som inte ryggar tillbaka för de svåra i livet. En film där barn som lever med föräldrar som inte klarar av att vara just föräldrar – blir synliga. Jag anser att det är en livsviktig film då jag varje vecka möter utsatta barn i mitt arbete som författare, föreläsare och debattör. Barns verklighet är enormt mycket svårare än den Osten vill förmedla i sin film. Filmen behövs så att barn förstår att de inte är ensamma mitt i sin barndom och verklighet. Vi måste våga lyfta de svåra frågorna och tro på att barn har både förmågan och rättigheterna att klara detta, vi kan inte barnförbjuda barndomen.

Nu anser dock statens medieråd att filmen är för hemsk för barn, att den innehåller filmsekvenser som kan skada och utsätta barn för upplevelser de inte kan hantera. Jag som sett filmen menar att barn visst klara av att hantera det som händer i filmen, det är vi vuxna som ryggar för utsatta barns verklighet. Det är vi vuxna som inte tror på barnens förmåga att se, analysera och förstå. Jag menar att verkligheten för barn likt Ti i filmen är enormt mycket mer skrämmande. Barn har rätt till kvalitetsfilm som vågar lyfta de svåra frågorna. Nämligen barns utsatthet, ensamhet och även kärleken till en förälder som saknar förmågan att vara förälder.

Jag hoppas innerligt att Statens medieråd tänker om och tänker rätt. Att de vågar se med barnens ögon och inte genom rädda vuxnas.

Suzanne Osten modiga och viktiga film är en film om och för barn. Osten har innan filmen blev verklighet haft dialog med såväl barn som experter på området. Ingen av dessa anser att filmen på något sätt skulle skada de barn som ser den, vi vuxna måste våga tro på att barn klarar av att hantera svåra frågor. Att barn är kompetenta nog att se att det just är en film, och att filmen slutar bra. Redan i inledningen av filmen låter Suzanne Osten barnet Ti tala om till barnen i biosalongen att filmen slutar bra. Barn behöver bli tagna på allvar och barn har rätt till goda filmupplevelser utan klåfingriga statliga medieråd.

Barn har rätt till film. Det är det barn inte får veta som skadar dem, verkligheten kan var svart, grym och hård – men den har en yttre gräns. Barns som lämnas ensamma med sina frågor och funderingar kommer tvingas använda sin egen fantasi för att förstå verkligenheten. Vilket kan leda till att barn inte får svar på de frågor de bär på. Frågor om galna mammor och demoner som styr och ställer i föräldrars liv. Suzanne Osten ger via sin film barnen svar på frågor som annars kan ta allt för stor plats i deras liv. Våga tro på barns förmåga.

Lisbeth Pipping

Författare, föreläsare och debattör

Mer läsning

Annons