Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Making a murderer" är en frizon från tvärsäkerheten

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om true crime-dokumentärerna som sätter en ära i att komplicera.

Annons

Efter David Bowies död i veckan har vi överösts med bilder från hans liv. En artist som var svår att fånga eftersom han hade så många masker, så många lager i sin persona, från flippade utomjordingen Ziggy Stardust till en gentleman i dyr kostym.

Så många artister tvingas till enkelhet av en mediedramaturgi utan utrymme för nyanser och tvetydigheter. Bowie tillhörde den exklusiva skara som aldrig behöver tvingas in ett fack.

Läs mer: Vad har hänt med den svenska Bullerbyn?

Mycket paketeras i underhållningsvärlden med predestinerade känsloreaktioner från publiken som mål, ett manipulerande ljudsatt med stråkar som får oss att skratta och gråta exakt på sekunden när det är planerat.

Allt för sällan får vi, som inför David Bowie, ställa frågan: Vad är det här?

Jag tänker på det när jag ser den senaste Netflix-hypen ”Making a murderer”, som hoppar på true crime-tåget i spåren av succépodcasten ”Serial”. Till skillnad från fiktiva krimserier som ”CSI”, som leder tittaren i handbojor från reklamavbrott till reklamavbrott, är ”Making a murderer” full av motstridigheter och komplexa känslor. Vid varje tillfälle som finns att förenkla bilden väljer dokumentärmakarna att nyansera och få tittaren att ompröva tidigare slutsatser. Inte bara i frågan om huvudpersonen är skyldig eller ej, utan också frågor kring klass och rättssystemets orättvisor.

Han som ställs inför rätta för att ha dödat fotografen Teresa Halbach heter Steven Avery, en man som tidigare blivit oskyldigt dömd för ett sexuellt övergrepp. När han släpps ut från fängelset stämmer han Manitowoc County på 36 miljoner dollar. Men friheten blir kortvarig. Återigen anklagas han för ett brott, denna gång mord, och bevisen tycks vara starka. Eller? Har den bortgjorda och inskränkta poliskåren anledning att hämnas mot Steven Avery? När tvivlen har såtts, och man börjat se honom som ett offerlamm, slår fällan till igen. Hans systerson erkänner att de mördat Teresa Halbach tillsammans. Återigen är man beredd att förklara Steven Avery skyldig, fram till att videon från förhören visas, i vilken det framgår att polisen i praktiken lagt bekännelsen i munnen på den lågintelligenta systersonen. Och så fortsätter det.

Även de båda säsongerna av ”Serial” sår samma tvivel som i ”Making a murderer” och fler exempel finns i denna true crime-genre som sätter en ära i att komplicera.

Att de har hittat en så stor publik är glädjande i en tid när tvärsäkerheten tycks regera (även om det verkar krävas mord för att hålla publikens intresse uppe när inte allt serveras färdigtuggat).

Nyheten om övergreppen mot kvinnor i Köln hann knappt landa i nyhetsflödet förrän de tvärsäkra radade upp sig på varsin sida. Jag skulle gärna se eller lyssna till en mindre tvärsäker Köln-version av dokumentärmakarna bakom ”Making a murderer” och ”Serial”.

Mer läsning

Annons