Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Susanne Holmlund: Kultur – nästa tillväxtområde

KRÖNIKA: Susanne Holmlund om ett samhälles mognad.

Annons

Vår Nobelpristagare 1970, Hannes Alfvén, kallar den avstannade tillväxten för vår civilisations pubertetskris.

Han jämför med ett barn, som under sina första 10-12 år tredubblar sin längd och tiodubblar sin vikt. Men skulle barnet fortsätta växa i den takten blev det ett monster. Inte heller kan ett samhälle i all evighet vara inriktat på att växa materiellt och öka konsumtionen. Vi har redan passerat brytpunkten. Det brukar vara i augusti som Earth Overshoot Day infaller, dagen då mänskligheten varje år har konsumerat årets avkastning och i stället börjar tära på jordens kapital.

LÄS MER: Hur folklig måste man vara?

Samtidigt är det svårt att bara stanna upp, både som samhälle och individer. Vi behöver de snurrande hjulen; vi har en drift att gå vidare, att upp nå något mer än vad vi har i dag. Vi vill växa.

Men barnet i Hannes Alfvéns exempel slutar inte växa för att det når sin fulla yttre längd. Det fortsatta växandet kallas mognad och sker på insidan. Att växa som människa, inte genom ökad materiell konsumtion utan genom att skaffa sig kulturupplevelser och kunskap, är ett miljövänligt och resurssnålt sätt att växa. Musikinstrument köper man inte särskilt många i sitt liv, böcker kan man låna på bibliotek, och hur gärna man än vill kan man inte äga all konst man tycker om att titta på. Läsning, utställningar, föredrag och konsertbiljetter ökar obetydligt de globala avfallshögarna jämfört med utlandsresor, båtar, ständigt ny heminredning, ett konstant in- och utflöde i garderoben och den senaste elektroniken.

LÄS MER: Kulturen vilar tungt på eldsjälar

Kultursektorn är dessutom tjänsteintensiv, det vill säga vi använder våra pengar till att betala andra människor (som musiker, skådespelare och författare) för det jobb de gör och har all rätt i världen att få skäligt betalt för – men utan att det byts en uppsjö av prylar. Och målet måste ju vara att pengarna kilar runt och gör nytta. Att många ska kunna leva på dem, köpa mat och boende och de materiella resurser som vi faktiskt behöver, men inte de vi inte behöver.

Man kan som individ bestämma sig för att bli en kulturkonsument i stället för en prylkonsument, men det går också att ta ut riktningen på samhällsnivå. Umeå var inne på det under kulturhuvudstadsåret. Ett kulturdrivet samhälle uppmuntrar inte till materiell konsumtion; däremot sörjer det för ett rikt utbud för inre växande. Och för den tillväxten finns ingen gräns, ingen punkt då vi börjar förbruka kapitalet.

Jag har sällan hört kulturintresserade människor bli shopoholics, men inte heller hör jag dem klaga över att deras liv är tomma och stillastående. De lär sig hela tiden nya saker, gör nya upptäckter, stimuleras att tänka och känna. Men deras växande kräver inte stora materiella resurser. Kulturens frukt är en insiktsfullare, andligt rikare, mer inifrånstyrd människa. Som främst njuter av det värde som ryms i huvudet och hjärtat, inte i en mängd ägodelar.

LÄS MER: Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Äntligen! Nu finns Helahälsingland som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons