Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag är avundsjuk på hälsingemålet

/

Jag har alltid varit avundsjuk på alla som kommer från en speciell plats och pratar dialekt.

Annons

När jag var barn flyttade min familj en hel del. Från Umeå, där jag föddes, till Vänersborg, till Strömstad, till Kungälv (Kyngällv). Och jag själv fortsatte till Göteborg, till Östersund, till Kristianstad, till Sundsvall. Tills jag landade i Hudiksvall.

Alla ställen har förstås satt sina spår i mig, men ingen har gett mig en bestående dialekt.

När jag kommer ner till släkten på Västkusten tycker de förstås att jag pratar "norrländska", det är en vacker dialekt säger de. Som om halva Sverige pratade på samma sätt. Ingen i Hälsingland skulle i alla fall ta mig för en hälsing efter snart 25 år, hur brett jag än brer på med tjocka l och ett extra ja i slutet på meningarna, som i "ja kommer från glada Hudik ja".

Svara på webbfrågan: Hur ofta pratar du dialekt?

Men jag är otroligt fascinerad av olika dialekter, och deras speciella ord som ofta är så mycket mer träffsäkra och mustiga än rikssvenskans.

Det fanns en tid när det var skämmigt att prata dialekt. Tv och radio tvingade journalister från andra delar av landet att träna bort skorrande r och tjocka l. Nu tycker jag mig se en attitydförändring. Hälsingemålet må låta lite bonnigt, men rätt härligt ändå. Det är rakt på sak. När jag åker runt och pratar med folk om mål märker jag att många är väldigt stolta över att ha en igenkännbar dialekt med ord som chalur, glåma, kakvig och ohappa. Det ska vi ta vara på!

Risken att dialekterna mer eller mindre försvinner är stor när ungdomar flyttar till andra orter och döljer eller glömmer sina barndomsmål. För att ha ett levande språk krävs att det förändras, med nya ord och användningsområden. Bästa sättet att behålla dialekten är att tala den, och uppmuntra barn och unga att våga ha mål i mun.

Filmerna och humorshowerna med Småstadsliv , med Christer Johansson och Christian Wallin, har gjort den breda hälsingedialekten, så som den talas i Alfta med omnejd, riktigt känd i en stor del av Sverige. De har blivit kult, med de skämmiga och underbara karaktärerna Stånk-Tommy och Agneta Patrull med flera.

Iggesundsrevyn liksom revygänget i Färila brukar också bre på med dialekt. Men det behöver ju inte bara vara roliga historier som förmedlas på hälsingemål. När jag går igenom den lista på hälsingemål från A till Ö som sammanställdes för några år sedan är det förvånansvärt många ord som beskriver negativa känslor och hälsotillstånd: agsamt (gruvsamt), gnepsjas (bråka, kivas), inas (ängslas) eller sôlskren (ofärdig).

Läs: Hälsingemål från A till Ö.

Följ serien Mål i mun på www.helahalsingland.se, där finns också filmade intervjuer och exempel på hälsingemål. Det är roligt att se och höra personer som Östen Eriksson, Pamela Andersson Alselind och Lill-Babs Svensson berätta om sina favorituttryck på dialekt.

Mer om dialekter:

Gunilla Kindstrand om ordens sångbarhet

Östen Eriksson: "Jag kan inget annat än prata dialekt"

Pamela Andersson: "Jag älskar dialekter"

– Klema inte på mä!

Mer läsning

Annons