Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det man övar blir man bra på

/

Annons

Kyrkan är öppen står det på en skylt vid vägen och jag tänker att jag ska gå in och tända ett ljus. Det är bara det att jag inte hittar någon dörr. Eller port som det heter i sammanhanget. De av åren grönaktiga kopparpartierna på den i övrigt stenbeklädda fasaden som jag trodde skulle vara vägen in, saknar alla handtag. Jag går tre varv runt den mäktiga byggnaden innan jag ger upp.

Situationen känns nästan överdrivet symbolisk då jag personligen ofta känt en längtan till tron, men haft svårt att hitta in. Eller snarare inte känt mig välkommen. Kanske för att jag alltid värjt mig för sanningar och snarast har tvivlet som förhållningssätt till både livet och politiken. Dessutom har bibelns texter ofta provocerat mig och känts omöjliga i förhållande till den verklighet jag ser omkring mig.

Det är söndag och just denna dag kretsar texterna kring begreppet livets bröd. Jag läser och blir mer och mer förvirrad. Ska jag säga till kvinnan som sitter vid kyrkomyren och tigger att hon ska ha tillit till att Gud kommer ge henne att äta? Att det kommer att regna manna från himlen och att denna kommer fördelas rättvist? Och sedan avsluta med att påstå att det viktiga inte är det konkreta brödet utan den andliga spisen? Vad ger mig, som har mer än jag behöver, rätt att säga det? Hade det varit jag som suttit där med pappmuggen hade jag nog drämt till den som sagt så med Brechts ord: Först kommer maten och sedan moralen.

En tid senare hamnar jag i ett samtal med en präst om innebörden av just dessa texter. Och hon menar att undret i texten med mannat från himlen, inte alls är själva mannat utan att detta fördelas rättvist. För i skriften står att människorna när de plockar, trots Guds förmaning om att inte ta mer än de behöver, tar som mycket de kan och en del får mer och andra mindre. Men när de sedan med Gomermått mäter upp mannat blir fördelningen ändå rättvis. Men, säger jag, är det så att måttet de använde var magiskt eller ska jag läsa texten som att vi människor behöver hjälp att skapa strukturer för en rättvis fördelning? Ja snarare det, säger hon och menar att det inte heller i historien där två bröd och fyra fiskar räcker till flera tusen personer är någon magi inblandad. Jag tror, säger hon, att när Jesus började dela ut bröd och fisk, var det människor som såg detta och också började dela med sig av sin mat.

Så enkelt alltså, säger jag, godhet smittar. Men hur tänker du då kring nattvarden? Jag har själv ofta klarat mig genom högmässan till just denna punkt. Men sen har det tagit stopp. Det har liksom blivit för konstigt. Jesu kött och blod. Nej, där har min gräns gått.

Jag ser det så här, säger hon, vi övar på att leva Guds rike. Vi övar oss på att fördela brödet rättvist. För det man övar blir man bra på. Så enkelt är det. Och det är inte så mycket därute som hjälper oss med det.

Nej, tänker jag det stämmer. Utanför kyrkan, bara ett tiotal mil bort pågår den stora militärövningen Cold response där Sverige deltar med 2000 soldater i ett fiktivt scenario där en multinationell styrka under Natos ledning med våld ska återupprätta de internationellt erkända gränserna

När får vi se en liknande satsning där tusentals svenskar skickas ut i världen för att öva sig i rättvis fördelning, diplomati eller varför inte på att lösa klimatfrågan?

Övning ger färdighet. Och genom att öva oss på att leva och lösa problem som vi önskar de ska lösas har vi också möjlighet att skapa den framtid vi vill ha.

Så det blir kanske ett besök i kyrkan även denna påskafton.

Mer läsning

Annons