Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: BBC:s utmaningar smittar Sverige

Annons

Den så kallade public-service-modern, alltså brittiska BBC, ligger på analyssoffan.

I veckan som var släppte den brittiska regeringen ut en svärm av frågor kring BBC:s uppdrag och roller i ett framtida medielandskap. Alla medborgare inbjuds att delta.

Det är inga enkla spörsmål som britterna har att diskutera: Vad innebär det att göra journalistik ” i allmänhetens tjänst”? Ska statligt reglerad public service verkligen göra detsamma som kommersiell media redan gör – eller fokusera det som ingen annan har möjlighet att göra? Är det just public service som ska driva och leda den tekniska medieutvecklingen?? Hur ser den lämpligaste finansieringsmodellen ut? Ska man prenumerera på vissa public service-program, ungefär som man gör på Netflix? Hur vet man att medborgarna får valuta för de pengar de satsar? Och så vidare och vidare.

BBC:s nuvarande sändningstillstånd löper till och med 2016 och brittiska kulturministern har betonat att man vill vända på alla stenar innan beslut.

I Sverige (där nuvarande sändningstillstånd löper till och med 2019) har man av tradition hanterat public servicefrågorna på motsatt vis. Sveriges radio och SVT har setts som fridlysta i mediepolitiken. De två bolagen har ställt sig utanför (eller snarare ovanför) de utmaningar som resten av branschen kämpar med. Rent parodiskt blev det i våras, när nuvarande medieutredningen tillsattes. Direktiven slog fast att hela ”det starkt förändrade” medielandskapet skulle ingå i analysen. Fast i en bisats fanns ett undantag: public service. På senare tid har det hummats och lovats att utredarna nog ändå ska ta SVT och Sveriges radio i beaktande, men ingen vet med vilken ambition eller djup det kommer att ske.

SVT och SR har starka psykologiska, kreativa och ekonomiska band till BBC och den brittiska debatten kommer med stor sannolikhet att påverka den svenska mediepolitiken. Det är bra, för hittills har de som fritt diskuterat SVT:s och Sveriges radios framtid snabbt sorterats in i facket ”public-service-ätare”. I verkligheten är det faktiskt alldeles tvärt om. De flesta som höjt sina röster är samtidigt starka tillskyndare av ett starkt public servicebygge, men ser att verkligheten är på väg att knäcka den gamla konstruktionen.

En pockande fråga i Sverige är huruvida nuvarande (minimala) tidskriftsstöd, (ålderdomliga) presstöd och (omfattande) public servicestöd ska slås samman och därmed öppna för nya samarbeten. De parallella organisationerna för Sveriges Television och Sveriges radio bör också skärskådas. Det framstår som smått antikvariskt att ha två inhägnade medieslott på Gärdet i Stockholm i en tid då många lokala mediehus producerar inte bara tidningar och sajter utan också radio och TV, utan interna gränser. En tredje bra fråga är om inte framtida public service-uppdrag ska kunna läggas ut också på kommersiella media, så som redan sker i t ex just Storbritannien.

Diskussionen om BBC:s framtid är akut. Allt färre britter vill betala licensen och minskade intäkter har lett till stora nedskärningar. 1000 av de cirka 18 000 anställda ska sluta i en första omgång.

I Sverige är licensmoralen fortfarande stor. Det ger oss ett andrum att använda.

Mer läsning

Annons