Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur viktiga är världsarven?

/

Ofta när jag läser om eller pratar med kulturarvskunniga om Sveriges senaste världsarv, ser jag framför mig Kjell Olof Feldts klassiska klotter i riksdagen när löntagarfonderna röstades igenom: "Löntagarfonder är ett j-a skit, men nu har vi baxat dem ända hit". Ersätt ett ord med världsarvet hälsingegårdar och alla de mångordiga och krystade hyllningarna till världsarvet får en annan tolkning.

Annons

Ja, världsarvslistningen är klar och självklart kan hälsingarna vara stolta över att ta emot omvärldens nyfikna besökare och även arbeta vidare med att göra något bra av denna globala utmärkelse.

Men det finns många sidor av myntet. Kanske är det rent av så att de sju gårdar som nu hamnat på listan i själva verket är förlorarna, medan vi som bor på ganska fina hälsingegårdar eller bara åker förbi ett träslott på väg till jobbet är vinnarna? Att leva med ett världsarv innebär att acceptera en mängd restriktioner – allt för att skydda det sköra och hotade. Kanske glasskivor måste täcka de vackert målade väggarna, besökare måste ha på sig plastskydd på fötterna, marknadsföring och visningar måste ske inom bestämda ramar och Gud bevare oss för ombyggnader, tillbyggnader, ostädade golv och oklippta gräsmattor.

Vi andra kan välja, utifrån det kulturskydd som redan finns, om vi vill öppna kafé, bed & breakfast eller ta emot konferenser och besökare, utan samma hårda regleringar. Det är bara att surfa med på världsarvsvågen.

Kulturarv ska naturligtvis skyddas, men vem bestämmer på vad sätt? Jag vet inte om omfattningen blivit riktigt klar för alla dem som nu omfattas. Som vindkraftverk på södra Öland. Visst blir det en förändring, de moderna och effektiva verken är stora monster, men vindkraft i form av väderkvarnar har ju funnits där tidigare, som världsarvsexperten Peter Aronsson påpekar. Var går gränsen för bevarandet och fastlåsandet i en berättelse om livet förr i tiden?

I de samtal jag haft med kulturarvsfolket så har det varit svårt att nagla fast vad det universella värdet av de vackert byggda och målade världsarvsgårdarna innefattar. Är de så värdefulla att hela världen skulle ställa sig upp och kräva en räddning om de hotades, så som skedde med Abu Simbel i Egypten när Assuandammen skulle byggas 1959?

Kristian Berg är ganska träffande när han under ett seminarium radar upp några, kanske de enda? världsarv som faktiskt har haft en betydelse för hela världens syn på människors lika värde och rätt till yttrandefrihet – alltså demokrati: Robben Island – fängelseön i Kapstaden, Hiroshima i Japan, förintelselägret Auschwitz och slavfortet i Ghana. Det ger oss onekligen något att tänka på.

Christina Busck, kulturredaktör

Mer läsning

Annons