Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historiens fjärilsslag

/
  • Peter Kadhammar har skrivit en bok om att ingripa och att inte ingripa i historiens gång. Foto: Caroline Andersson

Peter Kadhammar har skrivit en bok om att ingripa och att inte ingripa i historiens gång. Jan Olov Nyström har läst Fru Anna och generalen.

Annons

"Den dagen Anna fick sparken började det socialistiska blocket krackelera". Peter Kadhammar skriver en slags fjärilsteori för historiens omvälvningar i sin bok Fru Anna och generalen. Jag tänker på den en gång så omskrivna kaosteorin som förklarade hur en fjärils vingslag i Japan startar en kedja av meteorologiska händelser som växer till en orkan på andra sidan jordklotet.

Anna Walentynowicz var en ganska bråkig arbetare vid Leninvarvet i Gdansk som fick sparken i augusti 1980. Hon tog semester på eget initiativ. Kanske skulle hennes överordnade, herr Slaby inte sparkat henne. Hon blev fjärilsvingen som slog till och tio år senare var hela östblocket bortsopat, Sovjetunionen historia, Warzawapakten krossad, eftersom … det blev strejk, Solidaritet bildades, Lech Walesa fick makten och hela den förljugna realsocialismen ramlade ihop, stat efter stat, verkligen som korthus.

Peter Kadhammar skriver en flyhänt vacker berättelse om att ingripa och att inte ingripa i historiens gång. Hur lite som egentligen behövs när väl laddningen är apterad. Det är fascinerande läsning, eftersom det beskriver historien helt diagonalt, från ett mycket märkligt perspektiv. Kadhammar söker upp direktören som inte ångrade sig högt och tydligt nog om Anna, han hälsar på hemma hos Anna själv och noterar hennes tio Jesusbilder. Han besöker general Jaruzelski på dennes kontor och så småningom låter oss historiens mikroperspektiv förstå det som en gång skedde i makro.

Det är klokt och det är också icke-ideologiskt på ett sätt som den gamla öststatsforskningen fortfarande inte klarar. Den hålls fortfarande uppe av inbitna kommunistätare som numera bara ägnar sig åt att slå in vidöppna och avlägsnade dörrar.

Det var inte ondska som gjorde att en kvinna som Anna Walentynowicz i det längsta trodde på det kommunistiska systemet. Det var löftena om en bättre värld, löften som var fullt begripliga för en fattigpiga från landsbygden. Kommunismens bestånd garanterades av vapenmakten, javisst, men utan ett ganska brett folkligt medgivande hade den inte existerat en dag. Det visade sig mot 1980-talets slut när just detta medgivande försvann.

Kadhammar är dramatisk, roligt och ibland lite omständlig. Men så kan skeendet också bli omständligt i vissa lägen. Hur ska man rättvist förstå en sådan figur general Jaruzelski – presidenten som införde undantagstillstånd, men fortfarande tror att han rädda den heliga polska nationen? Vad hade han för reella alternativ att avstå eller tillstå? Och den store hjälten Walesa, hur stor eller bufflig är han egentligen? Folktalare och ledare javisst, men president?

Även i det lilla perspektivet kompliceras frågorna, när moralen och historiens facit gör sin stränga granskning.

Jan-Olov Nyström

Mer läsning

Annons