Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälsinglands brudkronor visas på Länsmuseet

/

I somras visades miniutställningen Brudkronor på
Gästgivars
världsarvsgård i Arbrå. Nu har bröllopsyran tagit över Länsmuseet i Gävle. Kulturredaktör Kristian Ekenberg får hålla sig för skratt när han ser fotografierna av de toksmyckade kronorna – men skrattet fastnar vid tanken på den hederskultur de var ett uttryck för.

Annons

Inför den stundande dvalan, när Länsmuseet stängs ner vid årsskiftet för renoveringar, kläs salarna för fest.

Ett helt buffébord med brudkronor har dukats upp i museet, i samarbete med Arbrå hemslöjdförening.

Läs mer om sommarens utställning på Gästgivars här.

I Länsmuseets uppdragsöverenskommelse ingår det numera att samarbeta med externa aktörer om utställningar.

– Det är en trend inom museibranschen, att släppa taget och låta andra göra saker i museet och hoppas att det blir bra, säger Länsmuseets Ingela Broström.

Utställningen låter kulturhistorien möta samtidens pysseltrend. Hemslöjdare med mer eller mindre erfarenhet har fått skapa fritt kring idén om brudkronorna, som i 1800-talets bondekultur i Hälsingland blev allt mer spektakulära. Tankarna går till dagens gubbar som sneglar mot grannens garage och uppgraderar till rent löjliga lyxbilar.

Mer om sommarens besök på världsarvsgårdar i Hälsingland.

Jag har svårt att hålla mig för skratt när jag konfronteras med de svartvita fotografierna av gravallvarliga brudpar där kvinnorna har huvudkreationer som inte ser riktigt kloka ut.

Tanken var att de skulle få vara drottning för en dag, utsmyckade efter principen more is more.

Brudkronorna lånades av kyrkan och togs ursprungligen från jungfru Maria. Från henne kom också kravet på oskuld, renhet. Blott de dygdiga brudarna fick bära sina toksmyckade brudkronor till den svarta klänningen. Var bruden gravid sa skrocket att kronan svartnade på hennes huvud.

Läs mer om skamplagg här .

Det är med andra ord en mycket dekorativ hederskultur som har dukats fram på Länsmuseet.

Hemslöjdarna har visat prov på kreativitet och originalitet. Jag fastnar särskilt för brudkronan som har tillverkats av en tomburk. En annan har gjort en julversion med små röda julgranskulor. Mer elegant är den gröna, strama som anspelar på traditionen med myrtenkrona.

Utställningens andra del står konstnären Erik Olof Wiklund för, som har ägnat sig mycket åt att problematisera hälsingearvet på samma sätt som Peter Johansson har gjort karriär på att demolera Dalarna.

Han har vänt blicken mot männen, som på fotografierna bleknar intill de överdådiga brudarna. En brudgumshatt är hans svar på brudkronorna. Ingår gör även en fotoserie där en naken manskropp iklädd brudgumshatten smyckas med schablonmönster från Pallars i Långhed.

Associationerna går till dagens allt mer extrema tatueringskultur, som får brudkronorna att, jämförelsevis, te sig tämligen rimliga.

Om brudgumshatten är stor och anspråksfull, är det tredje bidraget från Erik Olof Wiklund försvinnande litet. En miniatyr på en bränd kolbit från Hälsingegårdarna där en pytteliten man sitter ensam och övergiven på en bänk med en brudkrona intill sig. Bruden har stuckit.

Vilket hon kanske gjorde rätt i. Ty hon var måhända drottning för en dag, men mannens ägodel för resten av livet.

Utställningen ägnar sig mest åt att bygga imagen kring världsarvet och mindre åt att problematisera vad denna brudkrona i förlängningen representerade. Världsarvet fokuserar på böndernas stora fester och festsalar, som sägs vara specifika för allmogekulturen i Hälsingland. Hederskulturen, ja den existerar och följer samma mönster över hela världen.

"Brudkronor – en miniutställning" pågår till och med 3/1.

Mer läsning

Annons