Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälsingland i nya regionen – landskapet som alltid hamnar i utkanten

/
  • Hälsingland kommer ännu längre från maktens centrum i det nya förslaget till regionindelning.

Små enheter ska bli större. Och större går ihop till ännu större. Det är som en naturkraft det där, och närmast omöjligt att stå emot.

Annons

I det nya förslaget till regionindelning av Sverige följer Hälsingland med Gästrikland söderut, till en Svealands-region tillsammans med Dalarna, Uppsala, Västmanland, Örebro och Sörmland. Där ska jobb och kommunikationer spira. Rent administrativt och ekonomiskt ska det bli lättare att samordna sjukvård, arbetspendling och EU-projekt med mera.

Se förslaget med kommentarer: Här är nya Sverigekartan

Norrut finns sedan "bara" Norrland – fyra län som täcker halva Sveriges yta men bara en liten del av dess befolkning, mindre än en miljon människor. Vår Svealandsregion blir nästan dubbelt så stor, 1,7 miljoner.

Precis som Sverige är en liten provins i utkanten av Europa, blir Hälsingland det nordligaste utskottet i den nya regionen mitt i Sverige. Där landet Sverige lyckas hävda sig i EU tack vare sin relativa ekonomiska och politiska stabilitet, sin företagsamhet och sin allmänna goodwill, har Hälsingland mindre att komma med. Ett landskap utan egen högskola, där befolkningen är lägst utbildad, sjukast och mest arbetslös. Inte den bästa position man kan önska sig. Dessutom ett landskap där de flesta (tror jag) identifierar sig som norrlänningar och gärna skulle se en region tillsammans med Västernorrland och Jämtland.

LÄS MER: Gävleborg blir del av Svealand

När regionerna blir större blir också avståndet till makten längre. Redan Gävleborg har varit ett län där makten fördelats ojämnt, liksom resurserna. När det gäller kulturpolitiken så har regionteater, symfoniorkester, länsmuseum, kulturutvecklingspersonal liksom arkiv sitt säte i Gävle. Endast Hälsinglands museum finns ute i länet, i Hudiksvall.

Därför krävs stor omsorg i skapandet av en storregion för att de olika delarna inte ska dras isär när sjukhus försvinner, tågen stannar på färre stationer och pendlingsavstånden ökar. För stordriftsfördelarna är ju anledningen till att över huvud taget slå ihop delar till något större.

En fara med väldigt stora regioner, som den föreslagna, är att det som betraktas som "övriga Sverige", tolkas annorlunda. När en statlig myndighet, som till exempel ett skattekontor, ska utlokaliseras från Stockholm, är det lätt att tänka sig att det räcker att lägga det i Örebro, eller Uppsala för att det ska betraktas som tillräckligt utanför centrum. Med länen så fanns det i alla fall 21 stycken som skulle dela på kakan. Nu blir det sex om förslaget går igenom. Det är en stor skillnad.

Får vi behålla vår Folkteater här i Gävleborg? Den som blivit så duktig på att bjuda in hela länet till samtal och teaterupplevelser. Eller ska den slås ihop med de övriga länsteatrar? Hur går det med Gävle symfoniorkester – en av landets äldsta och hotad redan som det är i dag?

De som befinner sig i mitten av de nya regionerna har allt att vinna. Ett stort omland, samarbeten med infrastruktur, gemensam arbetsmarknad och sjukvård. Det är för oss ute i kanterna, som lika gärna skulle kunna höra till angränsande område, som det blir svårare. De gränserna finns ju redan i dag, men med större regioner har avståndet till centrum ökat rejält.

Antagligen slutar det inte där. Vad säger att vi alls ska ha en regionindelning när hela Sverige är en så liten enhet i europeiskt perspektiv?

LÄS MER: Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Mer läsning

Annons