Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håglöshet i Aspy

/
  • Linna Johansson är känd för sina krönikor i Expressen. Nu romandebuterar hon.

Annons

Stockholms ytterområden färgläggs i roman efter roman. Storstaden bryts ner i mindre beståndsdelar, mer hanterbara. Jag tänker till exempel på Måns Wadensjös ”ABC-staden”, som handlade om hur Vällingby växte fram och idén bakom förorten. I Linna Johanssons debutroman ”Lollo” är det Aspy vid Vinterviken (Aspudden?) som är central i berättelsen.

Innerstaden ligger inte långt bort, ändå kunde Lollo och Lidija bo i en annan del av Sverige. De lämnar bara ytterst motvilligt sitt älskade Aspy.

När gymnasiet är över har de inte lust med någonting. Medan de andras vuxentillvaro börjar formas, driver Lollo och Lidija runt. Det är en i det närmaste revolutionär håglöshet. Allt som förväntas komma efteråt skapar bara en stor matthet.

De möter Mimmi, en sprakande existens som omger sig med ett hov av yngre tjejer och drogerna flödar i hennes närhet. Hennes karisma har en dragningskraft som är svår att motstå. Mimmi gör vad hon vill. Känner hon för att suga av en kille iklädd kaninkostym på tunnelbanan så gör hon det. Hon visar Lollo och Lidija en väg till snabba pengar, framför webbkamerorna med allt mindre kläder på sig.

Jag associerar till artiklarna man ibland läser om ungdomar som isolerar sig på sina rum, ovilliga att möta ett vuxenliv vars race de förlorat innan startskottet ens har gått. Varför då ens börja springa? Men det är inte riktigt den sortens mycket samtida förlamning som drabbar Lollo och Lidija. Deras motvilja mot vuxenlivet är lite mer som Kentas och Stoffes från ”Dom kallar oss mods”. Lollo och Lidija är mer rädda för att leva vanliga liv, som Lollos ensamstående mamma. Den livsledan känns som en lyx för många ungdomar i dag.

Däremot är Linna Johansson mer intressant när hon skriver om sex. Hon lyckas fånga hela komplexiteten hos en ung människa som ska pressa in sin sexualitet i för trånga mallar.

”Lollo” förtjänar många läsare, i synnerhet yngre. Hade inte Karolina Ramqvist med sina romaner om gangsterflickvännen redan hittat tonen hade jag varit ännu mer imponerad av Linna Johanssons debutroman. Här finns några råstarka sekvenser som exakt fångar känslan när den intensiva vänskapen klår ljummen kärlek.

Artikeln har ändrats 6/9.

Mer läsning

Annons