Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunilla Kindstrand: En skönt torr skrift för Bokmässan att ta till sig

/

Bokmässan har yttrandefriheten som tema.
Förstås.
Det är inte första gången och knappast något som får kommersen att snurra. Däremot är det ett sätt för mässan att visa att man vill vara både marknad och manifestation för det fria ordet.

Annons

Begreppet yttrandefrihet blir så lätt en floskel. Den är given, självklar och får inte tummas på, brukar alla de inblandade säga. Men verkligheten är mer komplicerad, vilket Bokmässans ledning fått erfara när högerextrema Nya tiders närvaro på mässgolvet blivit ifrågasatt. I det efterföljande bråket har mässledningen svajat än hit än dit, och hos de ljudliga och aggressiva påtryckargrupperna har yttrandefriheten fått legitimera bägge hållningarna.

I en händelse som ser ut som en tanke har nu Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, skrivit en skönt lidelsefri essä om just begreppet yttrandefrihet. Han manar till en uppstramning av språket. När vi (och kulturpolitikerna) talar om yttrandefrihet menar vi ofta något helt annat, visar han. Beckman kallar detta andra för yttrandejämlikhet.

Yttrandefrihet avser rätten att utan hot om bestraffning från den offentliga makten uttrycka sin mening. Staten har förbundit sig att inte straffa den som uttrycker obekväma åsikter, även om en majoritet anser att utsagorna är vulgära, omoraliska eller kränkande. Yttrandefrihetens själva grundidé är att ge frihet för den skavande, aparta åsikten, just för att den inte ska gå under i massans breda överenskommelse.

Yttrandefriheten kan alltså, i juridisk mening, inte begränsas av vara sig en mässledning, eller för den delen, en nyhetsredaktion. Bara av den offentliga makten.

Yttrandejämlikhet däremot blir ett mer potent begrepp i diskussionen kring Nya tider. Yttrandejämlikhet handlar om värdet av en mångfald av åsikter. Åtgärder som främjar yttrandejämlikhet är t ex att begränsa privata monopol, stödja verksamheter som erbjuder perspektiv och stödja röster som annars inte kommer till tals. Det vill säga en stor del av medie- och kulturpolitiken syftar just till större yttrandejämlikhet.

Medan yttrandefriheten gäller den enskilde, handlar yttrandejämlikheten snarast om samhällets strukturer.

Allt detta och mer därtill är utrett i skrift med den befriande torra titeln: Självcensur, yttrandejämlikhet och yttrandefrihet som finns att hämta gratis på Konstnarsnamnden.se

Skriften löser inte mässans dilemma, men den skulle kunna göra diskussionen klarare och mer lärorik.

Ludvig Beckman själv medverkar (dessvärre) inte på mässan.

Gunilla Kindstrand

Mer läsning

Annons