Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

- Ger en ny synlighet

/
  • Peter Aronsson är från och med årsskiftet vicerektor och dekan för Konst och humaniora vid Linnéuniversitetet.

Världsarvsstatusen gör värdet av kulturarvet mycket tydligare. Kulturarvet kan väcka stolthet och energi. Det finns en möjlighet att använda synligheten till att locka turister. Det menar Peter Aronsson, som är professor i Kulturarv och historiebruk vid Linköpings universitet. Från och med 1 januari 2013 är han vicerektor och dekan för Konst och humaniora vid Linnéuniversitetet. Han har länge forskat om kulturarv och historia.

Annons

Vad innebär det att bli ett världsarv?

- Det är inte helt lätt att bena ut vad ett världsarv egentligen betyder för de länder som står som garanter för dem. Ett världsarv betyder olika saker för olika länder och kulturarvsinstitutioner. Tänk bara på Venedig, som inte alls behöver några fler besökare utan tvärt om har ett stort skyddsbehov. Eller hälsingegårdarna, där regionen ser möjligheter att tack vare världsarvet få fler besök.

Vad tycker du om världsarvslistan?

- Jag ser både problem och möjligheter för de kulturarv som sätts upp på Unescos världsarvslista. Jag tycker det är intressant som besökare när världsarvsutnämningen sätter överraskande platser på kartan, som Grimetons radiomaster i Halland eller hälsingegårdarna. Det höjer blicken och visar fram något nytt. De är egentligen roligare än Venedig som redan är extremt välbekant.

Vilka problem ser du?

- Kulturarvet är omgärdat med restriktioner för utvecklingen. Det finns en vårdplan som slår vakt om värdet och man får inte utföra något som hotar kulturarvet. Ändå finns det inga direkta pengar från Unesco eller staten.

- Ett problem är också balansen mellan privat ägande och offentligt nyttjande. Det är olika hur regionerna klarat att använda kulturarvet som ett turistmål. På det viset kan man säga att Visby har lyckats samtidigt som de måste förenkla bilden. Det finns en fram - och baksida av kulturarvsprocessen och det kan vara svårt att få igång en hållbar verksamhet.

Något konkret exempel?

- Södra Ölands världsarv är ett levande kulturlandskap, och frågan är då vad det levande är. Unescos expertorgan Icomos hotar att sätta upp världsarvet på hotandelistan eller till och med att plocka bort det från listan om Mörbylånga kommun genomför sina planer på att bygga en vindkraftspark där. Vindkraftverk kan ju egentligen ses som en modern form av väderkvarnar, så var ska man dra gränsen?

Och det positiva?

- De som passerat nålsögat få en ny synlighet. Världsarvsstatusen har ju gjort värdet av kulturarvet mycket tydligare. Kulturarvet kan väcka stolthet och energi. Det finns en möjlighet att använda synligheten till att locka turister. Men ingenting kommer av sig själv.

Vad ska man ha världsarvet till?

- Även om världsarvet formulerar en begränsad aspekt på till exempel hälsingegårdarna så behöver ju inte regionen begränsa sin berättelse till den officiella bilden. Det som attraherar folk till Visby är kanske den medeltidslajvande kulturbiten. Kring hälsingegårdarna kanske kan vävas berättelser om musik- och bondekulturen och ge en mångfacetterad bild på livet i landskapet.

Hur går man vidare?

- Hälsinglands världsarv behöver initiera forskning. Man måste satsa långsiktigt och ordentligt och lyfta fram något intressant problem i vår tid, som könsroller, hållbar mathållning och byggande, maktkamp eller andra berättelser som har universell bärighet.

Mer läsning

Annons