Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fungerande fortåkarfemma

/
  • Actionstjärnorna Wayne

Folket bakom Fast & Furious-konceptet vet precis vad de gör. Man får en känsla av att en hel stab beteendevetare och psykologer adjungerats för att exakt sortera fram den tilltänkta publikens drömmar kring bilar, brudar och bredaxlade bästisar. Och, för den delen, dess omvärldssyn.

Annons

Där bananrepubliken Brasilien och Rio de Janeiro är så genomkorrumperat att hjältesidans professionella biltjuvar och dödliga trafikmarodörer framstår som USA:s utsända dygdemönster. Så får Chris Morgans manus Vin Diesels, Paul Walkers och de andras stöldraider mot Joaquim de Almeidas lokala knarkkung att framstå som ett tvättäkta revolutionärt befrielsekrig.

Sentimentaliteten, när Diesels Dominic, Jordana Brewsters Mia och Walkers Brian återses i Rio är lika tjockt påstruken som den gutturala machomentaliteten. När så det gamla gänget återinkallas och drar till sig intresse från Dwayne Johnsons taggtrådstuggande polis, når muskelspelet närmast sublima höjder. Inte minst när Johnson (också känd som The Rock) och Diesel konfronterar varandra bringa mot bringa, biceps mot biceps.
Den samlade, helt avsiktliga fårskalligheten och det träiga skådespeleriet kunde ha gjort ”Fast & furious 5” lika trist som några av de tidigare delarna, om det inte varit för att regissören Justin Lin förstått att fokusera mer på ett Oceans Eleven-aktigt kuppupplägg än rödglödgade hastighetsmätare och osande bildäck. Här ryms faktiskt en intrig mellan dåractionsekvenserna, hyggligt med handfast humor och ett berättartempo som gör att den stora övermättnaden infinner sig först den sista halvtimmen.
Ett klart steg framåt för fartdårarna.
Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons