Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Första utställningen i nya landet: Sorg och smärta möter ljuset på 316 kubik i Hudiksvall

"En liten båt seglar till ljuset" heter utställningen som konstnärerna Majd Sarminey och Nagham Alrabiy från Syrien bjuder in till i Hudiksvall.

Annons

Flykten är en sak. Beslutet och alla känslor det väcker. Blandningen av oro, skräck, smärta och ovisshet inför framtiden är det många som delar.

Konstnärerna Nagham Alrabiy och Majd Sarminey ställer ut  sin konst på galleri 316 kubik för första gången i Hudiksvall.

Sedan börjar det andra, när de kommit fram och fått uppehållstillståndet. Då det är dags att släppa taget om det förgångna, att våga titta framåt, kämpa för att komma på fötter och hitta ett liv mitt i det okända, det ofta obegripliga.

Här har konsten nog en förmåga att skildra det som inte orden förmår. Så tänker jag i alla fall att det är för konstnärerna Majd Sarminey och Nagham Alrabiy som bosatt sig i Ilsbo och verkar som konstnärer i Hudiksvall.

På lördagen öppnades deras allra första utställning i det nya hemlandet, på galleri 316 kubik i Hudiksvall. Ett rum var, där Majd Sarmineys känslofyllda oljemålningar får fylla ett rum och Nagham Alrabiy tar över i det andra.

LIvet, heter Majd Sarmineys tavla  där två poliser fängslar en man.

De två konstnärsmakarna hanterar sin nya situation på olika sätt. Känslorna styr Majd Sarmineys motiv, där titlarna på de färgstarka tavlorna faktiskt tonar ner de stora känslorna de väcker. Det är som om orden ändå inte förmår att beskriva. Han lägger färgen i kantiga fläckar i rött, gult, blått och rött. En stor målning där en verklig textilskjorta integrerats i verket visar konstnären framför två män. Titeln är Hopp, och först förstår jag inte vad detta hopp består i, men så får jag syn på målarpenseln och inser att han målar en tavla – konsten är hans uttrycksmedel även i det nya livet.

Hopp, av Majd Sarminey.

Integration är Nagham Alrabiys konstprojekt, och man ser att viljan är stark trots att det finns en del hinder på vägen. Kanske inte så konstigt – det är mindre än två år sedan hon kom till Sverige. Det är helt enkelt så att bilderna av byn, som i En borttappad plats eller En annan synpunkt, med en by som klättrar upp för bergsidan, har en färg och ett ljus som känns nära konstnären. Det där ljuset som kommer av stark värme och sol, lite utfrätt med brända färgtoner.

En borttappad plats, av Nahgam Alrabiy.

När de båda konstnärerna söker den nya hemortens konstmotiv, blir det ganska förutsägbart, som Majd Sarmineys bild Sverige. Jo, det är en fin älg, inte på en myr utan i en trädgård med äppelträd. Känslorna bär inte lika starkt här, det blir mer artigt gentemot Sverige, som denna akvarell heter. Nagham Alrabiy ser i verket Gyllene Hudik de ikoniska sjöbodarna vid Möljen i Hudiksvall i ett nytt ljus och lite mer brända toner än man är van vid. Blänket i vattnet är lugnt, kanske som kontrast till det oroliga vattnet i makens målning En liten båt i dåligt väder.

Gyllene Hudik.

Även om Nagham Alrabiy minns den borttappade platsen med stor saknd och kärlek så finns en verklig vilja att föra ihop de olika delarna, det gamla och det nya i sitt konstnärskap. Som i målningen Integration. Där möts Aleppo och Stockholm, nya och gamla byggnadsverk liksom två människor lutade mot varandra i en försonande bild . Och så det röda äpplet, som symboliserar nytt liv.

Integration, med många detaljer att studera närmare. Av Nagham Alrabiy.

Det är olika berättartraditioner som krockar och möts, men det ger spännande perspektiv och tillfälle till samtal. Som på onsdag kväll, då konstnärerna samtalar med Jens Ahlbom om konsten, sorgen, smärtan, ljuset och framtiden på 316 kubik.

Utställningen pågår till den 18 juni.

Mer läsning

Annons