Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författarveteran med 250 titlar under bältet

Författaren Kjell E. Genberg har lyckats med konstycket att bedriva ett femtioårigt författarskap präglat av disciplin, humor och en och annan kanelbulle.
– Det är inte märkvärdigare att vara författare än att vara taxichaufför.

Annons

Kjell E. Genberg, Foto: Mai Soidre

Året var 1965 och Hudiksvallssonen Kjell E. Genberg vaknade upp under ett köksbord efter ännu en vild natt i sextiotalets Stockholm. Livet som musikmanager och redaktör på magasinet Idolnytt placerade Genberg mitt i den färgstarka popsvängen. Yrkets höga tempo och sociala tillvaro bjöd på diverse spektakulära inslag, allt från öl med Jimi Hendrix till miniatyrjärnvägs-bygge med det brittiska bandet The Hollies. Festerna avlöste varandra och framtidsandan var stor.

– Jag minns att jag tittade ut över förödelsen och sa att det här borde man skriva en bok om. Min kamrat som också vaknade till liv under köksbordet, svarade att inte kan du det! Och om jag mot förmodan lyckades skulle han betala mig 20 spänn! Till mig säger man inte att du inte kan, säger Kjell E. Genberg med glimten i ögat.

Sagt och gjort, debutboken Nästa Nummer utkom år 1966 och handlade om just sextiotalets popliv. Genom finurlig marknadsföring lyckades Genberg sälja upp emot 10 000 exemplar och ett författarliv började sakta ta form. Samtidigt blev proggen allt starkare i musikvärlden och likaså dess avsky mot all form av marknadsföring, vilket gjorde Genbergs arbete överflödigt.

– Framtidstron var makalöst stor under den här tiden när jag började göra saker. Det gav en känsla av att man duger till. När en dörr stängdes öppnades alltid en annan.

I samma veva fick han arbete som skandinavienkorrespondent för den amerikanska branschtidningen Billboard och bytte därmed ut det slitsamma turnélivet som manager mot ett regelbundet vardagsliv. För att få ekonomin att gå runt började Genberg se sig omkring för nya sätt att tjäna en hacka. Att översätta vilda västern böcker var ett, att skriva kärleksromaner var ett annat.

– Det var en ganska jobbig tid, när de märkte att jag kunde författa bad de mig skriva en fortsättning på en norsk bokserie som kallades sexy western. Tolv böcker skrev jag tills jag lyckades få en stackare i Uppsala att ta över.

Genberg tragglade på tills en dag i början av sjuttiotalet då han insåg att istället för att översätta vilda västern böcker skulle han lika bra själv kunna skriva dem. Och så var ett av Genbergs främsta litterära kännetecken Ben Hogan född, vilket skulle resultera i en bokserie i 57 delar.

Barndomen i Hudiksvall

Hos Genbergs har skriv- och läslust alltid funnits där ända sedan uppväxten i Hudiksvall. Redan som fjortonåring tjatade han till sig ett jobb som lokal filmrecensent, mest för att som minderårig få presslegitimation och gå på barnförbjudna filmer. På lokaltidningen fortsatte han skriva periodvis genom sina tonår framtill flytten till Stockholm 1964. Däremellan hann Genberg med att turnera som gitarrist, bli publicerad poet, jobba som tivoliarbetare och mönstra ett fartyg för att som sjöman upptäcka världen.

Förmågan att vara öppen och hoppa på livets möjligheter genomsyrar Genbergs arbetsliv. Att yrkestiteln till slut skulle bli författare var enligt honom själv en naturlig utveckling.

– Alla tre jobb hörde ju ihop; manager, redaktör och författare!

I dag femtio år sedan debuten har Genberg skrivit runt en 250 titlar, under olika pseudonymer, inom allt från kiosklitteratur till deckare. Den siffran gör honom till en av Sveriges mest produktiva författare. Som mest skrev han tretton böcker om året. Det är med en avspänd attityd han beskriver sitt författarskap, mest handlar det om disciplin.

– Att skriva är ett hantverk, 40 procent koncentration och 60 procent sittfläsk. Jag är ingen konstnär, jag är brödskrivare och då är det allra viktigaste att hålla sin deadline. Och för att göra det måste arbetet struktureras, annars går det åt pipsvängen! Jag satte upp mål om att skriva si och så många sidor varje arbetsdag, ibland gick det fort och ibland tog det 16 timmar.

På sjuttiotalet började Genberg skriva mer och mer deckare. Då klassades deckare som fånig och lättsinnig litteratur, i rak motsats till dagens vurm för genren. Istället skulle litteraturen spegla tidsandan och fokusera på kollektivet, en åsikt som litteraturkritikerna på de stora tidningarna höll hårt i.

– Det har aldrig varit någon idé att bli vare sig arg eller irriterad på sådant. Skrivet är skrivet.

Inspiration har han funnit i livet runtom och miljöerna är ofta baserade på uppväxten i Hudiksvall och självupplevda äventyr från tiden som sjöman, men också genom att studera yrkesgrupper på nära håll.

– Om man frågar en människa om deras jobb blir de ofta glada och berättar gärna, så när jag började skriva deckare häckade jag på olika polisstationer för att sätta mig in i miljön. Speciellt i deckare är det viktigt att det är logiskt och att detaljerna stämmer, säger Genberg.

Någon längre skrivkramp har det aldrig varit tal om, och när den väl slagit till har Genberg ett trick för att ta sig upp på banan igen.

– Ibland kör man fast och tappar orden. Då måste man göra något annat. Jag hade ett litet knep som oftast fungerade. Jag tog ett glas mjölk och en kanelbulle, gick och la mig på soffan och stirrade på en liten svart fläck i taket tills jag blev nästan hypnotiserad, och sedan löste det sig!

Livet som pensionär

Härnäst är Genberg aktuell med en biografi om nöjesprofilen Nisse Nilsson, även kallad Dubbel-Nisse, som han skrivit tillsammans med Nilssons dotter.

– Numera gör jag bara saker som roar mig, som historien om Dubbel-Nisse. Jag kände honom aldrig, men var med under de åren som är en väldigt intressant epok i Stockholms nöjesliv.

Det årliga besöket hem till Hudiksvall för att hälsa på syskonen lär också bli av under sommaren.

– Så fort jag kommer hem till Hudik ändrar dialekten, fastän jag inte bott där sedan sextiotalet!

Mer läsning

Annons