Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkdräktens historia– en levande tradition från svunnen tid

Vad är egentligen en folkdräkt? Vad är en bygdedräkt? Och hur skiljer de sig åt. Forskaren Marie Ulväng benar ut begreppen i andra delan av serien om dräkten som berättar din historia.

Annons

Intresset för folkdräkten går, likt det mesta, i cykler. Under de senaste åren har en ökad fascination för slöjd och hantverk satt den svenska dräkttraditionen återigen i fokus. Bland yngre blir det allt vanligare att satsa på en folkdräkt framför frack eller smoking vid högtider. Att leka med normer och utmana traditionella klädkoder fängslar fler och fler konstnärer och formgivare vilket tar folkdräkten vidare in i 2000-talet.

LÄS ÄVEN: Folkdräktens framtid – att utmana och leka med traditioner

Marie Ulväng är forskare vid ekonomi-historiska institutionen vid Uppsala universitet och har skrivit en avhandling om bondebefolkningens klädedräkt under 1800-talet, en tid som präglas av nationalism och en vurm för det folkliga. För att över huvud taget kunna förstå folkdräktens betydelse måste en först kunna skilja på definitionerna bygdedräkt och folkdräkt.

– Det som gör en dräkt till en folkdräkt är att man fortsätter hålla kvar vid ett lokalt dräktskick av ekonomiska, sociala och kulturella skäl, oftast högtidsdräkten, vilket gör dräkten ålderdomlig och särpräglad i relation till den klädedräkten i andra områden. Man kan säga att folkdräkter är dräkter som blir till i otakt med tiden. Bygdedräkten är ett helt annat fenomen. Den behöver inte ha en förlaga i en komplett historisk dräkt utan kan vara skapad utifrån plagg från olika tidsperioder. Den är oftast kopplad till en socken och tillverkade av hemvävda tyger. Historiskt sett syddes högtidsplaggen i möjligast mån i köptyger, vars färg, glans och mönstringar var mer åtråvärda, i motsats till de egentillverkade, säger Marie Ulväng.

Bröllop i Delsbo från 1970. Foto: arkivbild.

LÄS ÄVEN: Folkdräkten – ett statiskt museiföremål eller en traditionell dräkt i ständig rörelse

Folkdräkten uppkom i samband med industrialiseringen medan bygdedräktens kom till först efteråt. Rent formmässigt finns största skillnaden i folkdräktens möjlighet till variation efter tillfälle och person, medan bygdedräktens stereotypiska form lämnar lite utrymme för en personlig prägel. Däremot genomsyrar kopplingen till det lokala båda folkdräkten och bygdedräkten. I dag är den svenska dräkttraditionen stark framförallt i Dalarna och Hälsingland, mycket på grund av regionernas närhet till allmogekulturen som i sig kommit att symbolisera ett svunnet Sverige.

– Kläder har alltid varit ett viktigt uttryckssätt, det är så man utrycker sin tillhörighet, status och identitet. På sent 1800-tal började man även kunna markera status genom sitt hem och dess inredning, men innan dess var det begränsat med vad man kunde visa upp och då blev klädseln extra viktig. När man tittar i de tidiga 1800-talets bouppteckningar så utgjorde värdet av kläderna 15 - 20 procent av lösörets totala värde. Allt var med, från strumpeband och särkar till slitna avlagda plagg.

Marie Ulväng är forskare vid ekonomi-historiska institutionen vid Uppsala universitet och har skrivit en avhandling om bondebefolkningens klädedräkt under 1800-talet.

Dräktstämma i Järvsö år 2015. Foto: Robert Jonsson.

Att uttrycka något utan att faktiskt öppna munnen är klädedräktens främsta egenskap, utöver det basala som att skydda kroppen. Genom att tolka en folkdräkt syns inte bara det faktiska plagget, utan också arbete, socioekonomisk tillhörighet och genus. Den kvinnliga folkdräkten formades av rådande strikta normer och har varit mer särpräglat än det manliga dräktskicket, vilket speglar könens skilda ställningar och förutsättningar under 1800-talet.

Frågan är hur svensk fenomenet folkdräkt egentligen är? Enligt Marie Ulväng skapades folkdräkten i samband med industrialismens genombrott och är en europeisk, nationalromantisk företeelse. Rörelsen uppstod hos 1800-talets akademiker och borgare och bottnar i en återupptäckt av folket och allmogekultur.

– Viktigt att komma ihåg är att under sekelskiftet var inte folkdräkten eller bygdedräkten vad de är i dag. De flesta bar praktiska vanliga kläder som var moderna då utifrån normer och ekonomiska förutsättningar. Etiketten folkdräkt, eller bygdedräkt, är en form av efterkonstruktion , säger Marie.

Efter 1846 blev handeln fri vilket ytterligare förstärktes genom att näringsfrihetsförordning grundades 1864. Det i kombination med järnvägens utveckling gjorde att en mer homogen klädsel spreds genom Sverige. Den lokala anknytningen i folkdräkten syns numera i detaljerna, som kvinnans huvudbonad, förkläde eller halsklädsel.

I takt med tiden har samhällets utveckling och tidsenliga modetrender satt spår även i folkdräkten, och framförallt bygdedräkten. Ett exempel är kjollängden som varierat beroende på modeepok, ett annat är valet av accessoarer.

Folkdräkten är helt enkelt inte en statisk etikett för ett föremål ur en svunnen tid utan i högsta grad en levande tradition som rör sig och formas i samklang med tiden.

Nästa del om Folkdräktens historia och framtid: Folkdräkten som emigrerade

I takt med modet ändrade även folkdräktens design, framförallt kjollängden och accessoarerna har tagit olika uttryck genom tiderna. Foto: Länsmuseet Gävleborg

Numera används folkdräkten främst vid högtider, men så har det inte alltid varit. Vid sekelskiftet var folkdräkten och bygdedräkten vanliga moderna kläder utifrån rådande normer och ekonomiska förutsättningar.

Det är detaljerna som huvudbonad, förkläde och sjalar den lokal dräkten framträder. Foto: Länsmuseet Gävleborg

Arkivbild från dräktstämma på Karlsgården 2009, ytterligare ett exempel på hur folkdräkten formas i samklang med tiden. Foto: Anna-Britta Bergman.

Mer läsning

Annons