Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkdräkt med polo och keps

Folkdräkten härstammar ur folkkulturen, likaså folkmusiken. Men vilken plats har folkdräkten i dagens folkmusikrörelse och vilken form har den tagit. Är den en symbol för folkets historia eller ett laddat tygstycke i debatten om vem som får tillhöra Sverige?

Annons

Folkmusikerna Sara Parkman och Samantha Ohlanders riksomfattande höstturné startar i Järvsö i september.  Foto: Saga Berlin

För åtta år sedan på Malungs folkhögskola träffades musikerna Sara Parkman och Samantha Ohlanders. De klickade direkt och har spelat folkmusik tillsammans sedan dess. Sara med rötterna i Härnösand och Samantha i Järvsö blandar sina musikaliska bakgrunder med nutida influenser förankrat i samhällsdebatten.

– Som folkmusiker har man en tydlig tradition i ryggsäcken där vi sedan lägger till det vi själva tycker om, allt från minimalistiskt till klassiskt, säger Sara Parkman.

Efter folkhögskolan följde Sara och Samantha varandra till Musikhögskolan i Stockholm och därefter har de turnerat Europa runt. Från lummiga barer i Paris till politiska festivaler i Belgrad, och kört egna projekt på sidan om. I höst åker folkduon ut på turné med folkmusikkabarén Fäboland som görs tillsammans med Riksteatern genom Sverige, iklädda en nytolkning av folkdräkten.

LÄS ÄVEN: Folkdräktens framtid – att utmana och leka med traditioner

Folkets kultur

Att folkmusik är lika med folkdräkt håller Samantha och Sara inte med om. Tvärtom är det väldigt få professionella folkmusiker i dag som faktiskt uppträder i dräkt. Istället har folkdräkten kopplats till amatörrörelsen och diverse spelmanslag.

–På sjuttiotalet var folkdräkten viktigare inom folkmusiken. När allt präglades av gräv-där-du-står-tänket och hitta det lokala, säger Samantha.

–Men det hänger ju ihop, fortsätter Sara. För folkmusik-scenen, oavsett amatör eller proffs, kom ur nationalromantiken på artonhundratalet. Från att folkmusiken och dräkttraditionen var något som levde i socknar som exempelvis vardagsklädsel, arbetsmusik och barnvisor, ja allt möjligt. Till att sedan klumpas ihop under nationalromantiken då det var viktigt med starka nationer. Då blev dansen, dräkten, musiken och hantverket symboler för folkets kultur. Allt blev samma genre, och det är faktiskt den genren som folkmusiken lever av i dag.

”Folkdräkten bär på en massa kvinnokunskap som gått i tradition. Det är väldigt komplext, vi älskar att ha dräkt men allt det här konstruerade om hur och när en ska bära dräkten känns konstlat och jobbigt.” Foto: Sascha Kajic.

I två års tid har folkduon turnerat och samtidigt burit folkdräkt. Eller rättare sagt en omtolkad variant med personliga attribut som farmors gamla polotröja och okonventionella accessoarer som keps, smycken och knappar. Dels för att Sara och Samantha velat personifiera folkdräkten och göra den modern, och dels för att polon gör dräkten mindre högtidlig då de under intensiva spelperioder burit folkdräkt fyra dagar i veckan.

Att uppträda i folkdräkt kan tyckas präktigt i vissa ögon, gemytligt i andras. Duons val att bära folkdräkt under sina konserter kommer från deras aktivistiska ådra, det finns ett tydligt politiskt budskap invävt i konserterna.

–Man kan komma in i många olika rum med folkdräkten då den har omfamnats av både högern och vänstern. Den har ett helylle-ideal och då kan man också passa på att vara radikal i den, och komma undan med ganska mycket. Det är lite som trojanska hästar, gå in i trevliga sammanhang och samtidigt vara rätt politiska, säger Samantha.

Samtidigt poängterar Sara och Samantha att de även handlar om tradition, och att de känner sig fina i folkdräkten. Samantha bär den även privat vid högtidstillfällen som bröllop och har på sistone noterat att allt fler unga väljer att bära den vid dessa typer av tillfällen. En observation som går helt i linje med den ökade vurmen för folkkultur, och dess symboler i allt från folkdräkt till hantverk.

–Folkdräkten har både varit ett arbetsplagg och ett högtidsplagg, för oss har det också varit viktigt att den får fortsätta utvecklas och inte bara vara något musealt begrepp. Det är samma ingång som vi har till musiken. Det finns så många pekpinnar; man ska bära dräkten rätt och man ska spela den här polskan på ett visst sätt. Musiken och folkkulturen har alltid hämtat intryck från sin omvärld för att utvecklas, och om vi ska sluta med det nu och bara bevara något gammalt så kommer det inte bli relevant. Vi vill ju att folkkultur ska vara relevant i dag och tillgänglig för alla, säger Samantha.

LÄS ÄVEN: Folkdräktens historia– en levande tradition från svunnen tid

En experimentell tolkning

I höst kliver de på scen i en folkdräkts-inspirerad klädsel som har betydligt mer avantgardistiska drag än tidigare dräkter de burit. Kostymörerna Miriam Parkman och Hanna Kisch, som bland annat arbetat med Silvana Imam och Beatrice Eli, har fritt skapat en dräkt i naturliga växt-färgade material, kryddad med influenser från nittiotalsklassikern Thelma & Louise.

–Våra kostymer kommer vara löst inspirerade av olika svenska folkdräkter, fast i andra material och andra färger. Mycket siden och växt-färgat. Plaggen ska vara både vackra och funktionella, ett förkläde ska gå att arbeta i men ändå ha vackra broderier. Som det är med all folkkultur. Det handlar alltid om en funktion som man sedan krusidullat till, och försökt göra det så fint som möjligt, säger Sara.

Genom att mixa in familjära attribut som farmors polotröja sätter folkduon en personlig prägel på folkdräkten, här på bild Samantha Ohlanders. Foto: Saga Berlin.

Att blanda in moderna accessoarer är ett knep folkduon använt sig av för att uppdatera folkdräkten i sin scenshow, på bild Sara Parkman. Foto: Saga Berlin.

Symboler och identitetspolitik

Vad är det egentligen med folkdräkten som skapar så starka reaktioner? Oberoende om en värderar det historiska eller värnar om traditioners utveckling tycks alla ha en åsikt. I vår tid när ämnen som integration, segregation och kvotering ständigt ligger i hetluften verkar allt fler bli medvetna om sitt ursprung, och söka svar i traditioner.

–Det handlar om tillhörighet och historia, klart det blir känsligt. Så fort man skapar ett vi så blir det även alltid ett dom. Det är en förutsättning, inom allt från nation till kön. Och dräkten är ju skapad som en tillhörighetssymbol, säger Samantha. –Den svenska identiteten säger att vi har ingen kultur och vi har ingen religion, fastän vi firar all högtider! Och de som kommer från andra platser på jordklotet har så kallad ”riktig kultur”, vackra mönster, exotisk mat och så vidare. Den svenska självbilden bygger på att alla andras kulturer är så mycket mer spännande än vår. Och det blir ju jätteproblematiskt när vi har fullt med kultur och kristna värderingar som är väldigt olika för olika människor. Om vi ska förstå alla människor som kommer hit så måste vi först veta själva var vi kommer ifrån, säger Samantha.

Det allmänna intresset för olika kulturella epoker och symboler som folkdräkten går i vågor. Att sjuttiotalets gräv-där-du-står-tänk blåser genom landet kanske inte är så konstigt i rådande samhällsklimat. Det spännande med folkkultur och dess symboler är att de kan både förena, distansera och användas som motstånd, ett slags vapen för frihet. Allt beror på vem som tolkar och i vilket sammanhang.

– Som summa summarum, om man ska bära något symboliskt laddat som en folkdräkt är, så ska man veta vad det är! Och respektera dräkten oberoende var den kommer ifrån, säger Sara.

Sara och Samanthas höstturné med folkmusikkabarén Fäboland som görs tillsammans med Riksteatern har premiär i september på Träteatern i Järvsö.

Höstens scenklädsel kommer vara skapad i växt-färgade material löst baserad på folkdräktens form med influenser av nittiotalsklassikern Thelma & Louise. Foto: Saga Berlin.

LÄS ÄVEN: Folkdräkten som emigrerade

Mer läsning

Annons