Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farligheten i en fix idé

Petrus Öhman har läst David Grossmans nya bok med två kortromaner, Berätta för mig, heter den.

Annons

Två kortromaner, två samtal. I den ena läser den splittrade dottern sin senaste text för sin döende mor. En text om modern själv, om en situation som förändrade hennes och dotterns liv. Det andra samtalet utspelar sig i en bil på väg mot en avlägsen plats. I baksätet sitter den paranoide maken och fantiserar ihop en fantastisk otrohetshistoria mellan sin fru och en främmande man. Eller är det bara fantasier?

Det är inte huvudsaken, för i framsätet sitter mannens svägerska, och hans berättelse väcker hos henne djupt begravda känslor till liv. Båda romanernas samtalsparter börjar med ett till synes oöverstigligt avstånd men talar sig fram till något som för alltid kommer att förändra deras liv. För Grossman är samtalet någonting heligt och livsviktigt men också någonting riskfyllt.

Det handlar om farligheten i en fix idé eller en övertygelse. Om farligheten i att dikta upp historien om någon annan. Men detta är inga samtal som spär på misstänksamheten eller fördunklar och försvårar konsten att leva. Tvärtom – här verkar samtalen besjälande.

Grossman äger förmågan att ge form åt ett helt liv genom några meningar, som det heter. Detta är bedrägligt och något som kanske är fiktionen förbehållet, och likt författaren målar hans karaktärer levnadsporträtt ur dessa fragmentariska samtal. Och vi anar bedrägligheten, vi anar att lögnen viskar mellan orden. Som läsare vet man inte alltid om det man läser är något verbaliserat eller bara en tanke. Grossman undviker citattecken och skiljetecken, blandar direkt och indirekt tal för att skapa en vindlande text, flyktigt sammanhållen såsom minnen ofta är.

Men det är via dessa feberlika samtal livet öppnar sig med full kraft för de inblandade. Det är som om de stora känslorna och de mest nakna insikterna gror och frodas som bäst i ett temperament av övertygelse och framåtrörelse. Och i så fall, då är vi kanske villiga att betala priset för en liten livslögn ibland? Berätta för mig handlar om att se det man vill se. Att se det, inse farorna, men ändå spärra upp ögonen och rusa som en tjur.

Men mot vad? Det avgör läsaren om den så önskar – och läser den verklighet den vill höra. Men genom dessa rörande och mycket vackra berättelser ekar ord från det inledande samtalet: Det måste vara det svåraste, att väcka den som låtsas sova. Det är kanske omöjligt att vara säker, och hur skönt känns det inte när man står där på darrande ben, hållandes sin nyfödda övertygelse? Kanske känns det som om man låtsades sova. Och önskar man åter slå upp ögonen tror jag Grossman vill rekommendera ett litet samtal. Men jag är inte alls säker.

Petrus Öhman

Mer läsning

Annons