Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Existensångest och vardag

/

Täppas Fogelbergs kåserande små betraktelser i nya boken Kärlek mellan frysdisken och hundmaten har hög igenkänningsfaktor.

Annons

Han pendlar i sina 34 korta små texter mellan barndom, småbarnsår och nutid, liksom mellan storstaden Stockholm och lilla Jättendal i Hälsingland. Trivialiteter blandas med existentiella funderingar och det är det nog bara Täppas Fogelberg som klarar, även om sprången ibland blir väl hisnande.

Mitt i alla små lustiga formuleringar och bildrika krumelurer anar man hela tiden bråddjupet, det han berättat om i sina tidigare böcker, som Blindstyre och Trött, fet och 50. Om uppväxten, om dövandet av ångesten, om blindheten och om missade möjligheter.

Nu, när han närmar sig 60, bottnar han mer i sig själv och vägrar att odla bitterheten eller se sig själv som ett offer. Han har dessutom väldigt lite till övers för människor som inte klarar den balansen. Då biter han till, det ger han ofta prov på i insändarprogrammet Ring P1.

Summan av kardemumman handlar det om att han tycker, trots alla hinder längs vägen, att det ändå är rätt bra att vara människa. Trots alla galningar som skickar bajs i brev till radions programledare, trots den obefintliga synen, som gör att den hemkokade lingonsylten blir salt i stället för söt, trots ålderstecknen och vardagliga motgångar.

Mitt bland alla smålustiga reflexioner kring barnet som bajsat i skrivmaskinen eller vardagliga kärleksbetygelser till älsklingen, kommer minnesbilderna från barndomen. All ångest går inte att skämta bort, som till exempel minnet av skräcken över att sätta nyckeln i låset när man kommer hem.

Mer läsning

Annons