Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En storm fylld av saknad och mörker

/

Steve Sem-Sandberg väver samman minnen från en mörk uppväxt med trådar ur Shakespeares "Stormen" i sin nya roman. Resultatet blir en suggestiv och djupt imponerande roman.

Annons

Andreas och Minna har vuxit upp som fosterbarn hos chauffören Johannes på en ö utanför Oslo. När Johannes dör återvänder Andreas för att ta rätt på kvarlåtenskapen. Och för att möta sina minnen.

Det blir ett besök som för honom tillbaka till barndomens mörka skuggor, med föräldrarnas mystiska död i en flygolycka som suggestivt nav och den obehaglige förvaltaren herr Carsten som ständigt närvande hot, både i det förflutna och nutiden.

Steve Sem-Sandberg har skildrat ohyggligheter under nazitiden i sina tidigare romaner "De fattiga i Lódz" och "De utvalda". I nya romanen "Stormen" riktar han blicken mot en norsk ö, där det förflutna skuggas av händelser under den nazistiska ockupationen, samtidigt som han väver trådar till Shakespeares "Stormen".

Det är en skickligt sammansatt berättelse, där Steve Sem-Sandberg skriver fram en historia om minnen och mörker, sorg, saknad och skuld.

Liksom i Shakespeares drama utspelar sig berättelsen på en isolerad ö. Där härskar den gåtfulle Jan-Heinz Kauffman, en botaniker och utopist, som blir nazist och tar plats i Quislings regering. Efter kriget döms han till fängelse och återvänder sedan till ön, där han lever isolerat tillsammans med sin hustru och dottern Helga, som lider av muskelatrofi.

Under sina tidiga år på ön har Kauffman också drivit en koloni, för att utveckla växtodling, men också för att ta emot barn som får komma ut och leva lantliv. Samtidigt utförde Kauffman experiment på både barn och vuxna, försök som får långtgående konsekvenser.

När Andreas kommer tillbaka till ön rör han sig bit för bit tillbaka till det förflutna och frågorna kring vad som egentligen hände.

I centrum finns den undanglidande Johannes, Kauffman och herr Carsten, men framför allt fostersystern Minna. Andreas skildrar närheten mellan dem, hur de är sammanbundna av både sin familjehistoria och av ön där de växer upp. "Utanför ön, utanför vårt naturliga habitat så att säga, existerade ingen av oss", skriver Steve Sem-Sandberg.

Framför allt gäller det Minna. Den sköra och skrikiga, utlevande och trasiga, som till sist försvinner från ön. Andreas följer henne, försöker vaka över henne, men blir aldrig mer än en hennes bleka spegelbild.

Ön i sig blir också en aktör i berättelsen. En plats som lever sitt eget liv, fylld av lögner, såriga relationer och minnen som gör det omöjligt att bryta sig loss.

"Stormen" är en djupt imponerande roman om barndom och minnen, om vad vi bär med oss och vad vi saknar. Steve Sem-Sandbergs gestaltning är helt enkelt briljant, med ett språk som är fyllt av detaljeroch manar fram dofter, landskap, stämningar och barndomens känsla av hemligheter och magiska platser.

Romanen är skriven helt utan dialog. Här finns bara Andreas inre berättelse, som blir en flytande och drömlik skildring, där tidslager möts och byter plats. Bit för bit riktas ljuset mot det förflutna och Andreas sökande efter vem han är. Samtidigt rör han sig längre och längre nermot mörkret.

Det är starkt, suggestivt och djupt berörande.

Mer läsning

Annons