Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En älskad konstnär

/

Maria Backman förtjusas av Mårten Anderssons konst, men ställer sig undrande inför nya boken om den.

Annons

En älskad konstnär sägs han vara, Mårten Andersson.

Älskad. Ett starkt ord.

De flesta konstnärer får nöja sig med att folk tycker de är ”bra” eller att de gör ”fina” tavlor. Men, man kan nog tänka sig att Mårten Anderssons konst är älskad, för att den är både romantisk, förankrad i en folkkonsttradition, dekorativ och originell, självständig och har framför allt ett djupt personligt uttryck i ett slags kärleksfullt men osentimentalt betraktande.

Om man tänker konstnärsgrupperingar och stilar brukar Mårten Andersson ofta nämnas i samma sammanhang som Lennart Jirlow, Bert Håge Häverö, Mona Huss Wallin, Olle Olsson Hagalund och andra liknande från generationerna som var mest aktiva under 1950-1980-talen. Mårten Andersson särskiljer sig dock, i synnerhet i oljemålningarna, genom en melankolisk intensitet, en medvetenhet om livets skörhet, längtan och förundran. Trots att det också, i texter om Mårten Andersson, ofta framhävs att hans tavlor sålt för höga priser på auktionshusen är han på samma gång märkvärdigt okänd bland konstnärer och samtida konstpublik. Det är väl sannolikt att detta har att göra med hans starka lokala förankring i Hälsingland, både motiviskt i folkkonsttraditionen och genom att han geografiskt är bunden till landskapet.

Mårten Andersson arbetar med måleri och grafik. Måleriet är dels tavlor, dels utsmyckningsuppdrag, oftast som väggmålningar. Grafiken är litografi och serigrafi, i flera fall upplagor beställda av konstföreningar, företag eller andra sammanslutningar. I Mårten Anderssons konst finns nästan inget svart och nästan inga skuggor, ljuset är klart, solen skiner för det mesta eller ibland är fullmånen uppe på en natthimmel. Det är milda och starka färger som möts i ornament, blommor och figurer bland kyssande par, spelmän, landskap och hus. Mycket blått i olika nyanser, gult, orange och rött och grönt, men inget svart. Särskilt tydligt är detta i de grafiska bladen som för det mesta är i svagare färger än målningarna där färgerna tar ut svängarna mera. Tid och rum i Mårten Anderssons konst är en annan tid, ett evigt ögonblick, och rummet är ett annat än i den gamla vanliga verkligheten.

Nyligen gav Bengt Boman, journalist och stor beundrare av Mårten Anderssons konst, ut boken ”Mårten A Grafik, Mårten Anderssons samlade grafiska produktion”. Som titeln säger är detta en bok om och med enbart konstnärens grafik – screentryck, litografier och upplagor och tekniker beskrivs noggrant med kommentarer och hänvisningar. Det är i princip en katalog, kronologiskt uppställd, med början i de tidigaste verken från mitten av 1950-talet och fram till de senaste som är gjorda 2010. Att författaren är personligt bekant med konstnären är tydligt och det finns en familjär ton i texterna. Detta är påfallande i både introduktionens anekdotiska anslag där Mårten Anderssons bakgrund och konstnärliga utveckling beskrivs och i bildtexter och presentationer av de olika grafiska verken.

Boken, som produkt och begrepp, kan i dag ”läsas” i olika kontexter och sammanhang. Många, kanske särskilt yngre, samtidskonstnärer använder boken som ett konstnärligt medium. Bokformatet kan se ut på alla möjliga sätt – lösa blad i en kartong, foto och text, reproduktioner av måleri och andra bilder, hårda eller mjuka pärmar eller inga pärmar alls, formgiven på alla upptänkliga vis och i alla format. Den är ett självständigt konstverk, i anslutning till ett projekt eller som eget fristående verk. En sådan typ av konstbok är inte avsedd att vara en coffee table bok, en skrytbok som man lägger fram på soffbordet som inredningsdetalj, utan ska läsas och upplevas aktivt i egen sak. Särskilt när det handlar om konstböcker, eller böcker om konst, är det intressant att problematisera själva begreppet bok.

Boken om Mårten Anderssons grafik är en mycket traditionell konstnärsbiografi som vänder sig särskilt till Mårtenälskare, till konstsamlare som här kan hämta information om upplagornas storlek, tillkomstår och kortare historik, eller kanske till konstvetarstudenter som skriver sin uppsats om honom.

Tyvärr är boken klumpigt formgiven, layouten är ganska trist och konventionell; soffbordet är inte riktigt platsen för denna bok. Bildåtergivningarna är däremot bra och ser ut att vara korrekta beträffande färg. Jag är ganska ambivalent inför författarens sätt att skriva bildtexter, han lägger ofta till kommentarer som är personliga åsikter, med en liten humoristisk knorr. Detta sätt att skriva föregriper läsarens/betraktarens egen upplevelse. Bokens fördelar är konstnären själv – hans verk är faktiskt förtjusande – och att det finns så många miljöbilder, foton från hans uppväxtmiljö, från familjen och på honom själv i arbete. Det ger en bredare förståelse av personen bakom konsten.

Trots mina invändningar att författaren kunde ha förhållit sig mera medveten inför de många möjliga sätt att se på boken som medium så är denna genomgång av Mårten Anderssons grafiska produktion mycket välkommen och kommer säkert att uppskattas av både nuvarande och kommande beundrare.

Verk av Mårten Andersson.

Mer läsning

Annons