Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Donner har alltid tänkt lite tokigt

/

INSPARK: Lars Ragnar Forssberg om Jörn Donner.

Annons

Jag har alltid beundrat Jörn Donner. Han är tveklöst en betydande kulturpersonlighet såväl i Finland som hos oss. Beläst, energisk och flitig. Hans produktion inom litteratur och film är gigantisk. För två är sedan gav han ut sin självbiografi ”Mammut”, en volym på styvt 1200 sidor. För ett år sedan kom ”Lilla mammuten” och i dagarna ”Sverige – en resande i främmande land”, en kombination av tankebok och reportage. Imponerande!

Jag känner inte Jörn Donner personligen, men han medverkade i en del program när jag arbetade på radion. En vänlig man som alltid ställde upp på kort varsel. Han kunde förefalla butter och fåordig, men hade en enastående förmåga att med blicken hos en ostyrig skolpojke och glittrande ögon avlossa de mest bitande repliker.

Nu har essäisten, författaren, politikern, producenten och regissören hunnit bli 82 år. Det märks inte i hans nya bok. Den skildrar två kärleksförhållanden. Störst av dem är kärleken till Sverige, en något svalare är en avslutad relation med en kvinna som heter Hanna, men som efter många år hört av sig. Han besvarar hennes brev och skriver mycket vackert om henne. Det blir ett slags dubbelexponering. Sverige och Hanna, kärlekar som på ålderns höst betraktas på distans men samtidigt ses i den åldrade författarens ögon ses i ett nytt ljus.

Boken är fylld med citat, namn och reflektioner. Donner skildrar ett Sverige som förlorat många av sina särdrag. Det starka samhället, Erlanders och Palmes skapelse, började upplösas redan under Göran Perssons tid. Därefter kom moderaterna, ”det nya arbetarpartiet”, och strax därefter Sverigedemokraterna. Han citerar med gillande Bertil Torekull, en gång chefredaktör för Svenska Dagbladet, som i en debattartikel framfört ett befängt förslag om tillfälligt totalstopp för invandring.

Just i dessa dagar när flyktingfrågan står högt, kanske högst på dagordningen, är det lite märkligt att läsa att den gamle radikalen Donner så starkt pläderar för att man ska samarbeta med detta rasistiska parti med rötter i fascism och nazism. Han menar att det är en ”pervers och absurd situation” att SD isoleras.

Han gör ett besök hos Bert Karlsson i Skara och berömmer dennes insatser för flyktingar som kommer till Sverige. Skiv- och Sommarlandkungen framställs som en hyvens, närmast oegennyttig man som ger en hjälpande hand till de stackars flyktingarna. Där har den gode Jörn lite otur med timingen. Just nu skriver Svenska Dagbladets utmärka ekonomiredaktion en artikelserie om Karlsson, som en fifflande profitör i flyktingbranschen.

Efter en av alla sina resor kommer författaren till Centralen och ser i en spegel ”en gammal trött man dragande på sin svarta resväska på hjul. Väskan påminde om min.”

Denne gamle man har på spänstig prosa skrivet en läsvärd bok om vårt land. Att han tänker lite tokigt beror inte främst på ålder. Donner har alltid varit sådan.

Mer läsning

Annons