Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det som hände på divanen hos Freud

/
  • Sigmund Freud intill sin berömda divan. Fotografiet är taget på 1930-talet, då Helga Doolittle under perioder var hans analysand.

Crister Enander har funnit en vidöppen dörr in i en fascinerande inre värld.

Annons

Platsen är Wien. Vintern vägrar ge vika, våren dröjer. Men den här dagen lyser solen och torgen fylls av människor. Det är dock ingen idyll, det gamla Wien finns inte längre kvar. Men ännu har inte Andra världskriget brutit ut. Ännu har inte heller Österrike blivit en del av det Tredje riket. Anschluss ligger nästan exakt fem år framåt i tiden. Men nazisterna är redan många och alltmer militanta. Antisemitismen har blivit allt råare, grymmare och synligare.

Han är sjuttiosju år. Hon ska fylla fyrtiosju. Siffran sju är viktig och bär på en stark laddning för den på många sätt banbrytande författaren Hilda Doolittle – eller H. D., de avsevärt mer kända initialerna hon använder som författare. En idé av hennes dåvarande fästman Ezra Pound för övrigt.

Det är svårt att avstå ifrån att spekulera över vad hon tänker när hon första gången står där och ringer på dörrklockan till Berggasse 19. Förväntan? Bävan? Är hon nervös inför mötet med den berömde professor Freud? Eller är hennes förhoppningar så starka att de tar överhanden?

Det är en onsdag. Det är den 1 mars när Hilda Doolittle ska möta Sigmund Freud för första gången. Det är – av en tillfällighet? – Askonsdagen, dagen då den långa fastan inleds. Hon ska under drygt tre månader genomgå intensiv analys.

Vad som sedan händer under deras första möte har Hilda Doolittle beskrivit i boken ”Hyllning till Freud”, vilken äntligen har kommit ut på svenska i en utmärkt och skicklig översättning av Stewe Claeson. Hilda Doolittle skriver bland annat: ”Vi pratade om arvodet; han sa: ’Oroa er inte – det är mitt problem.’ Han fortsatte: ’Jag vill att ni känner er hemma.’” Det är en markering, en mycket viktig markering. Freud är medveten om att han framför sig har en analysand utöver de vanliga. Hon är kunnig, väl inläst på Freuds skrifter.

Freud har inför sessionerna via omvägar beställt och läst hennes diktsamlingar. Han har en baktanke. Freud söker en elev – vilket han ständigt kallar henne – som kan utveckla psykoanalysen efter hans frånfälle. Och Freud gör allt han kan för att finna någon som inte är av judisk börd. Antisemitismen är ett stort problem för psykoanalysens framtid – ”den judiska smörjan” säger de ”ariska” kollegorna om hans livsverk.

”Hyllning till Freud” är – titeln till trots – en distanserad, inte sällan kritisk skildring av vad som sker under de två sessionsperioderna; hon återvänder för en fortsatt analys hösten året därpå (oktober till december 1934). Redan under analystimmarna tvekar hon inte att visa sin självständighet. ”Professorn hade inte alltid rätt”, skriver hon flera gånger. Och hon accepterar inte tigande Freuds reflektioner kring hennes tankar, minnen och drömmar. Hon vrider och vänder på motiv, bakgrund, sammanhang; ger andra tolkningsmöjligheter. De blir två som samtalar mer än en analytiker med en analysand i behov av hjälp. Det visar även breven som Freud skriver till Doolittle efter analysen, varav några få finns med i boken.

Freud är utan tvekan stimulerad av den skarpsinniga eleven. Hon väcker liv i tankar och planer inför framtiden. Han återfår något av sina yngre års entusiasm. Detta är viktiga timmar för honom, inte bara för henne. Hennes intelligens och infallsrikedom i tolkningarna lockar honom och stimulerar hans intellekt. Och utan tvekan lockas han av henne som kvinna, eller snarare av tanken på sig själv i en yngre upplaga. Även H. D. känner en form av kärlek till professor Freud. Den är ömsint, omtänksam, en aning rörande, men alls inte uppflammande som vid klassisk överföring.

”Hyllning till Freud” är en vacker skildring från en skrämmande tid. En dag är hon den enda av patienterna som vågar komma på sin bestämda tid – klockan fem på eftermiddagen. Nazisterna har under nattens oroligheter ritat hakkors på gatan – snitslat vägen med hatets symbol – fram till Freuds dörr. ”Hyllning till Freud” är en vidöppen dörr in till den inre värld – drömmar, tankar, minnen, ockulta upplevelser, trauman – som utgör grundvalen för Hilda Doolittles fängslande, fascinerande och i flera avseenden banbrytande författarskap.

Mer läsning

Annons