Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De glömda lägren

/
  • Lägret i Hälsingmo öppnades 1940, det användes för olika flyktinggrupper och hade 300–400 platser. Skiss av Lars Nylander, Hälsinglands museum.
  • Under några dramatiska veckor, från mitten av mars till början av maj 1945, räddades drygt 15 000 fångar ur tyska koncentrationsläger med Röda korsets vita bussar.
  • Under några dramatiska veckor, från mitten av mars till början av maj 1945, räddades drygt 15 000 fångar ur tyska koncentrationsläger med Röda korsets vita bussar.

1900-talets flyktingströmmar var oerhörda, liksom världskrigens dödstal. Om detta finns långa texter, några korta också, om de mindre kända strömmarna. Exempelvis om de som kom till Hälsingland mot andra världskrigets slut.

Annons

När världskriget började ebba ut upprättades ett nät av interneringsläger i Sverige för flyktingar, i vissa fall också för fångar från länder som drabbades av kriget. Fyra av dessa läger fanns i Hälsingland.

Lägren i Sunnerstaholm (Bollnäs) och Hälsingmo (Söderhamn) finns dokumenterade men de materiella lämningarna är obetydliga eller obefintliga. De övriga låg i Berga och i Florsberg. Speciella som besöksmål – minnet och berättelsen blir allt.

Sunnerstaholmslägret (1943–1946) hyste en rad olika flyktinggrupper. De första var ingermanländska flyktingar och estländare. I ett andra skede kom bland andra tyska desertörer och i det tredje blev lägret vistelseort för överlevande från koncentrationslägren. De berömda vita bussarna evakuerade tiotusentals fångar, och till Sunnerstaholm kom nu både polacker och judar. I det skedet var Sunnerstaholm inte längre ett interneringsläger utan ett öppet flyktingläger, och många som vistades där arbetade i trakten runt omkring, och några blev också kvar i Hälsingland. De mänskliga öden som berättas i dokumentationen är både tragiska och djupt rörande.

Läs mer: Byvandring i Mo

Lägret i Hälsingmo öppnades 1940 och hyste till en början engelska sjömän. Precis som i Sunnerstaholm kom lägret att användas till olika flyktinggrupper och även nazistiska kollaboratörer var internerade där. Lägret var stort, omfattade 300– 400 platser och gav åtskilliga arbetstillfällen till lokalsamhället. Från försommaren 1943 var Mo ett bevakat interneringsläger för norska och danska nazister och samarbetsmän. Även utomeuropeiska flyktingar fanns bland sjömännen och gav upphov till många anekdoter under sin vintervistelse i Hälsingland, det talas om exotiska möten mellan lokalbefolkningen och de intagna.

Sedan finns också det säregna från min egen generation, vi som tog strid mot Vietnamkriget. Skogs fattiggård (och senare ålderdomshem) blev efter institutionstiden bostad åt amerikanska krigsdesertörer från Vietnamkriget. 1970 fanns totalt 89 000 desertörer. I Sverige några hundra, jag minns dem från Luleå. American Deserters Committee. På en arkivhemsida läser jag: ”de amerikanska desertörerna utgjorde en pionjärgrupp i svensk flyktingmottagning. Under 1980-talet skulle Sverige ta emot tusentals krigsvägrare från Iran och Irak”. Humaniteten alltså, till de som vägrade orättfärdigt krig och anlände till den natursköna platsen för Skogs gamla fattiggård.

Läs mer om interneringslägren: Historisk vandring lockade många

Mer läsning

Annons