Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dans med stora känslouttryck

Eufori, lättnad, extas och ilska. Det är några av känslorna som gestaltades i Felix Skalbergs föreställning "En visa" på Träteatern på Stenegård i helgen.

Annons

Visan som koncept har en lång tradition i Sverige. Ofta på rim, ofta en dramatisk text. Ofta berättas en historia som ska förmedla glädje eller sorg, humor eller allvar. Eller båda.

Därför är det "Visa vid vindens ängar" som inleder föreställningen "En visa". En visa av Mats Paulson som handlar om att skriva en visa – meta så det förslår.

Läs mer: Svenska visor inspiration till Skalbergs nya föreställning

Annika Li Krusensten och Adele St Aubin i Felix Skalbergs föreställning

Dansarna Adele St Aubin och Annika Li Krusensten, båda utbildade i balett vid Balettakademin i Göteborg respektiva Finska nationalbaletten, har en slags modern variant av folkdräkt på sig, med plisserade kjolar och vita blusar.

De är två försökspersoner – Larsson och Andersson – som ska testa ett elixir. En dryck som gör att man upplever världen runtomkring sig som vacker, att man känner lycka, lättnad, lekfullet och extas. En partydrog?

Extasen från ett elixir mynnade ut i flera, höga hopp.

Snart dansar de lyriskt och lätt över den svarta dansmattan som rullats ut i Träteatern. Likt gymnasterna i Rio rör de sig över hela ytan, från hörn till hörn. Dansen går upp och ner, blandar modern lyrisk dans med balett. Kraften i kropparna är stark, akrobatin ständigt närvarande.

Annika Li Krustensen hittar en blomma, en gerbera, som fascinerar. Snart bryts den lyckliga extasen av bråk. Vem ska ha blomman?

Adele St Aubin och Annika Li Krusensten.

Dansen går över i en slags mim till klinkande stumfilmspiano. Ryckiga rörelser, stora ögon, höjda ögonbryn och övertydligt kropsspråk. Publiken fnissar, som att de hört en humoristisk visa.

Mindre fniss blir det till tonerna av Griegs Bergakungens sal. Det välkända, otroligt pampiga och dramatiska stycket (som en motsats till en visa) gestaltas med kraftuttryck från dansarna. De ålar, springer, går på huk och utstöter i takt med musiken några av föreställningens enda ljud. Världen är sannerligen vacker även när vi är arga.

Läs mer: Dansade från pojkrummet till stora scener

Känslorna varierade i föreställningen, från extas och lycka till ilska och slutligen ömhet.

Dansaren Felix Skalberg från Ljusdal vill bli en erkänd koreograf. Tanken med "En visa" var att förmedla en känsla. Och faktum är att han och dansarna förmedlar flera.

När försökspersonerna – på grund av elixiret eller något annat – omfamnar varandra i en öm kram, är det svårt att inte känna värmen sprida sig inombords. Annika Li Krusensten och Adele St Aubin är övertygande både i uttryck och teknik.

Det finns visor om alla möjliga ämnen. Traditionellt sett har de framförts med ord. Men "En visa" visar att det går utmärkt att uppföra visor i form av dans.

Samspelet mellan dansarna är vackert och ofta kraftfullt.

Mer läsning

Annons